Julklapp till parterna i hatdebatten

På förekommen anledning – det vill säga efter den årslånga pajkastningen om- och kring fenomenet hat, känner jag att det vore på sin plats att ge en försenad julklapp till några av de inblandade. Detta i form av en dos Flavumistisk kommunikationslära.
Nu vet jag förvisso att den här klappens innehåll knappast lär attrahera någon av parterna (konflikt ger ju uppmärksamhet, som bekant), men för den som mot all förmodan faktiskt önskar lösa något av det man upplever som problem, så skulle jag rekommendera ymnig meditation kring denna klapp under återstoden av året.

Då kör vi…

Alla reaktioner följs av en utjämnande motreaktion. Jag vill påstå att skepnaden och styrkan av/i denna motreaktion bestäms utifrån två faktorer: Uppsåtet bakom reaktionen i fråga samt vilket uttryck man låter den manifestera sig själv genom.
Om kärnan i uppsåtet är en slags föreställning om att ”mina åsikter är mer värda än dina”, så lär motreaktionens skepnad med stor sannolikhet följa samma formel.
Är uttrycket aversivt, mästrande eller nedvärderande, så axlar det också rollen som gasreglage vilket ökar själva intensiteten i det motstånd som följer.
Tänk kommunicerande kärl med potential att svämma över…

Vill man således att en reaktion – riktad mot hat såsom företeelse, ska bidraga till att minska förekomsten av sagda hat, så bör avsändaren tänka över sitt uppsåt samt därtill vara noga med att uttrycka reaktionen på ett inkluderande, inbjudande vis. Detta är särdeles viktigt då det kommer till just hat eftersom dess motsatser är inkluderande och respekterande till sin natur.
Så länge det dagtingas med ovanstående, bör man heller inte förvånas när motreaktionen faktiskt inte bara kommer ut såsom den motsatta jämfört med vad man tänkt sig, utan också mycket väl kan tänkas fullständigt dränka den egna reaktionen.

Reklambranschen har begripit det här.
”Det vi har att erbjuda är något som du kommer att tycka om samt ha nytta av ”, är andemeningen bakom majoriteten av annonserna man finner i en vanlig dagstidning.
Angrepp på konkurrenterna fungerar sämre. Det talar sitt tysta språk om småsinthet och tenderar dessutom till att mota presumtiva kunder i grind med sin blotta bismak av passiv aggressivitet.
Personangrepp, och i synnerhet riktade gentemot dem man tilltalar – kunderna, är lika sällsynta som utrotningshotade växtarter. Och det av en orsak. Det är nämligen inte så vidare produktivt att häckla och idiotförklara dem man vill sälja sitt budskap till.
Det finns en anledning till att: ”Det som andra erbjuder är bara skit. Det är vår produkt du bör skaffa om du inte vill vara en komplett nolla”, inte är någon vanligt förekommande säljslogan.

Kontentan ar mitt resonemang: Om det sanna uppsåtet är att minska hatet i samhället så är det all idé att lägga Jag Vet Bäst-mössan på hyllan samt hålla ett öra på den egna retoriken. Att vara välkomnande och hövlig ger förvisso inga tidningsrubriker, men det stärker budskapet i längden och hjälper en att uppnå det önskade resultatet.
Aversivitet och överlägsenhet leder å andra sidan till…tada! Ställningskrig och mer av det oönskade hatet.
God jul, tidningsskribenter, opinionsbildare & kommentarsfältriddare!

Sist en extraklapp till er i ”Aftonexpo, men”:
Om man nu vill framstå som det civiliserade alternativet till antagonisterna på ”Avpixponerade Tider” (och detta inför fler än den egna hejaklacken), så är det en särdeles god idé att bete sig därefter. Även på Internet…

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s