Ljudet av mol tystnad

Snart är tiden inne. Efter mer än ett och ett halvt års arbete är äntligen uppföljaren till Döden som gav liv redo att möta världen. Dess titel är Ljudet av mol tystnad. Releasedatum blir 30/4 – dvs annalkande Walpurgisnacht.

Känslan pendlar mellan glädje och vemod. Under så lång tid har jag umgåtts med denna berättelse 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Den har, på ett eller annat sätt, varit med mig under i stort sett varenda vaket ögonblick. Det är således en känslomättad händelse som nu närmar sig; stunden då det är dags att släppa taget och lämna över, låta berättelsen vandra vidare. Från mig – till er.

Under skrivandets gång har jag varit återhållsam med information och statusrapporter. Kanske en aning för återhållsam, av mängden otåliga frågor i min inkorg att döma. Således tänker jag ta tillfället i akt att besvara de vanligast förekommande undringarna, nu och framöver. Hoppas ni haft överseende.

 Ljudet av mol tystnad är en fristående uppföljare tillDöden som gav liv. Med fristående vill jag mena att den med fördel kan läsas även av någon som inte läst föregångaren. Självklart ger det visst mervärde att ha genomlevt Döden som gav liv, men denna min nya skapelse står sig alldeles utmärkt på egen hand. Dessutom är den skriven på sådant sätt att nöjet ingalunda spolieras för den som tänkt läsa böckerna i omvänd ordning.

Persongalleriet är till stora delar nytt. Det är en högst blandad samling karaktärer som nu står i begrepp att möta läsaren, var och en med sina drivkrafter, önskningar och…inte minst, hemligheter. Dessutom återkommer några välkända ansikten från Döden som gav liv, vilkas öden nu står i begrepp att fortsätta. Med andra ord: Nyhetens behag åtföljt av kärt återseende, allt i en inramning där det oväntade gömmer sig där man minst anar det.

Mina varmaste tankar går till ägare och personal på Gränsfors Blomkruksfabrik. Inledningsvis gästade jag nattligen detta gamla steampunkslott med anledning av min solcellsanläggnings brist på effektivitet under årets mörka halva. När väl ljuset återkom (samt min anläggning förbättrades) kunde jag egentligen ha hållit mig hemma. Ändå fortsatte jag skrivandet bland gamla krukformar och maskiner – allt enligt devisen: ”Varför ändra på något som fungerar?” Tack för att ni stått ut med mig!

Er läsare – gamla, nya och framtida, vill jag tacka å det innerligaste. Utan er vore denna berättelse ett ofärdigt manus, begravt i djupet av någon arkivlåda. Tack vare ert stöd, er uppskattning (och om jag ska vara pragmatisk, er köpvilja), blev det ännu en roman. Jag vill att ni ska veta att jag gjort mitt yttersta för att skapa en så helgjuten läsarupplevelse som bara möjligt. Nu är frukten av denna ansträngning snart er att förnöjas av.

Med vänliga hälsningar under solens första dagastråle
/Leo Flavum, Gränsfors

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s