Uttal på Xhaimeran

Får en hel del frågor om hur allehanda xhaimeriska ord uttalas. Kanske kan den här, högst oproffsiga, lilla genomgången vara till hjälp? Here goes!

 

DH (som i tex dhu (blod)), uttalas likadant som engelskans TH ( they).

 

TH (som i tex thuar (kråka)), uttalas som engelskans TH (therapy).
Det finns emellertid en dryg handfull undantag vid vilka TH-kombinationen uttalas T (som i Text). I thanath (plus alla ord som hör till detta dödsbegrepp, tex thanatharax, athanathax etc) uttalas den första TH-kombinationen enligt undantag och den andra regelbundet.

 

XH (som i tex xhovin (här) & xhizrax (glittra)), uttalas såsom svenskans kött.

 

SH (som i tex shora (tår) & shull (fel)), uttalas precis som ovan.

 

U (som i tex ul (ljud)), uttalas som en blandning av U och O.

 

UU (som i tex suuth (huvud, skalle)), motsvarar svenskans långa U (som i utedass).

 

KH i början/mitten av ett ord, som i tex khellan (far) eller khyrandha (hjärna), uttalas endast K (som i Karl). H:et förblir stumt.

 

KH i slutet av ett ord, som i tex terokh (torn), uttalas på så sätt att h:et nätt och jämt anas.

 

I LH (som i tex mulh (snar, snart) och kuilh (ha överseende med)), förblir h:et stumt.

 

RH (som i rhynn (klo)), resulterar i samma stumma h.

 

Alla R, oavsett om de påbörjar ett ord (som i tex rim (snö)) eller dyker upp i dess mitt (såsom i fallet med terokh) uttalas på tungspetsen.

 

O i början av ett ord, tex olor (djur), uttalas som kort svenskt O (offer).

 

O i mitten av ett ord, tex vomax (ta) uttalas som svenska Å (åra). Ett märkbart undantag från regeln är totem (alltid), där O:et uttalas som i engelskans tow.

 

AE (som i rhynnae (bli klöst)), uttalas likt svenska Ä, men betydligt längre bak i munnen.

 

AA (som i tex draa (utsikt, vy)) uttalas som ett långt svenskt A (som i al). MEN… Gäller det personnamn, tex Meaa eller Ammraa, uttalas emellertid AA som om det vore ett kort svenskt dylikt (asp). Betoningen, kan tilläggas, hamnar också på första vokalen (i namn med flera stavelser är det dock andra vokalen som betonas… oftast).
I sammanhang där genitivmarkering eller suffixbildning orsakar fler än ett A i följd, tex i nea’a (vattnets), uttalas dessa tillsammans som en lätt förlängning av det första, korta A:et.

 

Dubbla KK (som i dakk (rygg) & ayrakkhx (ung. supa ner någon)), uttalas som K med en lätt förlängning.

 

Dubbla (WW som i wwen (nästa)), uttalas som standard-W, fast följt av ett lätt, nästan ohörbart o. Alltså skulle uttalet kunna låta något i stil med: W(o)en.

 

C uttalas i regel som ett k (kniv). Undantag finns det dock gott om; mest utmärkande i gruppen av ord som börjar på CH, tex chalinda (bägare) och chunla (å, bäck). Där är uttalet identiskt med vad som ovan beskrevs för XH & SH. För tex choron (ljus) och alichaem (hög, högt), gäller däremot grundregeln, dvs kniv-k.
En annan undantagsgrupp är ord relaterade till celtirix (vinkla). Här uttalas C:et som s (silke).

 

Sådär! Hoppas man gjort någon klokare på området. Ber dock än en gång om ursäkt för det amatörmässiga beskrivningarna. Den dag jag lärt mig fonetisk skrift återkommer jag med lämplig uppdatering. Lovar!

/Leo

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s