Spetsörat vid den yttersta gränsen och därbortom

Idag är första dagen under min livstid som Leonard Nimoy inte längre vistas på samma jordplan som jag själv. I varje fall inte kroppsligen. Vid 83 års ålder blev det till sist dags att vandra vidare. ”Allt kött är hö och blomstren dö…”, ni vet! Däremot är den rollprestation han främst förknippas med – Mr Spock i Star Trek – allt annat än död. Nej, Spock lär leva vidare i all välmåga under överskådlig framtid. Sådan blir ödodligheten hos en välskriven, tredimensionell karaktär. Lägg det på minnet, manusförfattare!

Jag är för ung för ett förstagenerationsperspektiv på Spock. Det Star Trek jag växte upp med var betydligt mer Michael Piller och Brannon Braga än Gene Roddenberry. Ändå fanns Spock alltid närvarande. Stundom som lysande gästkaraktär i mitt första Star Trek-sammanträffande – The Next Generation – men också i skepnad av ikonfigur, hovrande över all den S/F-kultur man exponerade sig för då det begav sig.

Som nybliven tonåring var det lätt att knyta an till Spock. På samma vis som man själv satt klämd mellan två världar slet han med sin variant av gnagande tvåfaldighet: vulcan versus människa. I hans prövningar fick ens egen upplevelse av främlingskap sin bekräftelse, och det av en spetsörad, uberintelligent varelse på ett rymdskepp långt in i framtiden. Allt som allt, en oförglömlig medvandrare genom adolescensens ödemarker.

Tonåren passerade, anknytningen gjorde detsamma… inte! Nej, den ändrade bara skepnad. Än idag händer det att just Spock dyker upp i tankarna med sin förbannade stelbenslogik, som utan vidare kan göra en förbannat förbannad, men samtidigt agera just den där tankeställaren man på alla sätt behövde just när känslorna stod i begrepp att fullständigt göra rent hus med förnuftet. Jag tror knappast jag är ensam om det hjärnspöket. Troligen delar jag det med S/F-nördar i 2-3 generationer. Fler lär det bli allteftersom.

Skådespelare dör. Publik och tittare likaså. Men en karaktär som förkroppsligar vår mänsklighets tidlösa balansgångar är på alla sätt odödlig. Farväl, herr Nimoy och tack för allt. Jag önskar dig all lycka på den stora fortsättningens väg. Live long and prosper!

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s