Mullvaden som underminerade intoleransen (innan den ens uppstod)

Då den först dök upp i min hylla var jag ganska liten. Resligare än gemene sopkorg måhända, men ännu inte på långa vägar ifatt målarstegens höjder. Tre år? Fyra, på sin höjd? Boken ifråga hette Mulle Mullvad åker kana. Författaren är jag emellertid osäker på. Mitt bildminne av omslaget ger mig ett diffust Kincaid, men närmare än så lär jag inte komma.

Lättläst var den i varje fall och på många sätt ganska banal. Ändå inte tråkig på det där viset som böcker under kategorin lättläst gärna kunde tendera att bli. Nej, när jag tänker efter så var det allt en slugt skriven liten bläddersak. På flera sätt, skulle det visa sig.

I centrum stod en ung mullvadspojke vid namn Mulle (surprise!). Genom boken fick man följa hans upptåg, ömsom understödd, ömsom tillrättavisad av de äldre grävlingagubbarna Hermann & Sigge, vilka han för övrigt delade bostad med.
Det är här som en, för somliga, kontroversiell detalj börjar ge sig tillkänna. Mulle hade nämligen ingen mamma eller pappa, utan två fadersfigurer. Dessa höll sig ingalunda bara med sedvanlig bekantskap – så som brukligt var i barnbokssammanhang när det gällde personer av samma kön – utan sällskapade med all undertydlighet på ett djupare plan.

Varför ska barn dras med sånt i sina böcker?”, finns det dessvärre människor som undrar än idag. Är du en av dessa så vill jag påstå att du härmed borde läsa extra noga.

Det fina med Mulle Mullvad åker kana var att den på ett för barn adekvat och naturligt sätt introducerade en verklighet bortom sedvanlig mamma-pappa-barn-paradigm, och detta i en tid då sådant sällan lät sig göras utan socialrealistiskt betingat ältande och/eller exotifierande. Boken handlade om Mulles äventyr, inget annat. Familjebildningen bara fanns där likt en kuliss – aldrig i opåkallat fokus, men heller inte fördold. Som i vilken annan barnbok som helst. Tänk: Emils i Lönnebergas föräldrar, typ.

Detta skulle längre fram komma att bespara mig mycket obefogad rädsla. Den tid, plats och omgivning jag växte upp med/i såg nämligen inte på normavvikelser med blida ögon. Där omedgörligheten flanerade omkring i ens vardag lyckades en barnbok, utan minsta politiskt korrekta tillrättavisning, förmedla det självklara i att två samkönade varelser kan vara lika goda föräldrar som andra. Ett intoleransmotgift således, och det utan att ens betecknas som sådant.
Förvisso ska jag ska inte sticka under stol med att en och annan inskränkt (ja, rentav förnekande) tanke passerat min pannglob under livets gång. Men alla har de i slutändan underminerats, och det av en tecknad mullvad.

Hur lyckades då denna barnbok passera genom filtret av en konservativ vuxenvärld a la gårdag? Jo, vem det nu än var som skrev boken så kände vederbörande sin publik. Barn behöver inte nödvändigtvis konkret pekpinneformation för att snappa upp det som går vuxna tvåbeningar förbi. De förstår det osagda, det abstrakta. Dessutom är de empatiska varelser som utan vidare kan relatera till fabler där djur kläds i människomanér, vilket knappast hör till praxis hos ensidiga vuxna med bergfasta idéer om hur saker och ting ska vara.

Nej, huvudanledningen till att ingen fattade misstankar gentemot Mulle Mullvad åker kana vill jag påstå ligger just i att den befolkades av djur. Hade det istället rört sig om Egon och hans två pappor så torde boken ha expedierats till soporna snabbare än någon hunnit säga ‘mullvadshög’. Nu blev det, tursamt nog, inte så.

En annan sak som författaren tycks ha haft god koll på är att barn näppeligen föds med obefogade rädslor eller fördomar och därför aldrig utan yttre inblandning skulle komma på att ifrågasätta berättelsens familjebildning som sådan. Mamma/pappa eller samkönade föräldrar, för ett barn kan det kvitta. Det enda som betyder något i deras värld är om huruvida vuxna agerar omtänksamt eller ej. Bryr de sig om en liten mullvad eller är de elaka och själviska?

De ofärgade barnens prioriteringar sammanfaller väl med de iakttagelser jag själv gjort, från dåtid till nutid. Jag har nämligen stött på alldeles för många dysfunktionella normföljande familjer för att kunna se föräldrars heterosexualitet som garant för en god barndom.

Nåväl! Som nämndes ovan är det än idag på sina håll kontroversiellt med samkönade föräldrapar i barnböcker. Ja, jag vet gott om annars logiska och vidsynta föräldrar som reflexmässigt låter sig svepas bort med första bästa känslocyklon om det ens skulle komma på tal. Och kanske har det sin förklaring? I en värld där allt som avviker från heteronormen stigmatiseras och föraktas är det nog inte så konstigt att föräldrar drar öronen åt sig. Även då det saknas reella hot att skydda mot.

I detta sammanhang skulle jag dock vilja ge alla oroliga målsmän ett boktips i all välmening. Det lyder: Mulle Mullvad åker kana. Som den välskrivna barnbok den är har den nämligen ett och annat att säga även oss vuxna. Det är min fulla övertygelse att du som oroas lär känna mindre ängslan efteråt; att du kan slappna av och förstå att Sigge och Hermann samt deras fostergnagarbarn Mulle på intet sätt försöker förvränga huvudet på din småtting, utan istället, uppbackade utav fantasifulla illustrationer av skogsgläntan, låter bjuda på äventyr. Kanske till och med en lämplig första läsupplevelse?

Unna dig själv och ditt barn att släppa respektive slippa den ballast som obefogade rädslor utgör. Mulle torde bli det utmärkta tillfället. Måtte han bara fortfarande finnas i tryck.

/Leo

Annonser

One thought on “Mullvaden som underminerade intoleransen (innan den ens uppstod)

  1. Hon heter Lucy Kincaid. Det finns en hel serie böcker om Mulle Mullvad (eller Willie Mole som han heter i original). Och jag håller med dig om att böcker som skildrar verklighet utan problematisering eller exotifiering är bäst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s