Stockholm eller Stakholmen – två verkligheter i samma Sverige

Att diskutera miljöpolitik med miljöpartister kan vara ett kapitel för sig. I varje fall om man är glesbygdsbo och därtill inte har (o)vett att svälja vad som helst. Nog kan vi enas om mycket, miljöpartisten och jag. Men sekunden en försöker förklara för vederbörande vad hans omhuldade straffskatter innebär för oss på bystan, ja då är det som att vandra käpprätt in i skygglappland.
Artigt och belevat lägger han förvisso nån timme på att förklara hur bensinskatt, lastbilskilometertaxa & tunnelbana är tänkt att frälsa oss från jordens stundande undergång. Verklighetsbeskrivningar, i synnerhet avseende livet utanför stadsgränserna, är han dock mindre intresserad av.

I dessa situationer tenderar miljöpartisten att växla ner sin polemik till mer passiva lägen. Att landsbygden ‘självklart ligger partiet varmt om hjärtat‘, försitter han inga tillfällen att inflika. Men bakom de fina orden vilar något annat. Ett annat som går att spåra i den lättvindighet med vilken han borstar av sig omständigheter från glesbygdens vardag. Ekvationen blir tydlig, all otydlighet till trots. Han bryr sig i själva verket inte ett råttarsle om hur vi lantisar klarar (eller inte klarar) oss. Han är bara lite försiktig med att visa det. Även bonnjävlar har ju rösträtt.

Just därför blir det extra intressant när det nån gång dyker upp ett miljöpartistiskt exemplar som inte riktigt hanterar det där med strategi, utan röjer sin ignorans raka vägen ut i grusvägens dagsljus. Som i går.

Mp1

Mannen i inlägget ovan, en Nils Karlsson, är varken ett nättroll eller random landsbygdslikgiltig stadsbo, utan tydligen miljöpartistiskt kommunalråd hemmahörande i Malmö. En makthavare, med andra ord. Och vad denne makthavare just i klartext spottade ut är budskapet: ”Vi bryr oss exakt nada om er! Ni får klara er bäst ni vill.” Och jag tror, men jag betonar tror, att dessa tankar är mer vanligen förekommande i hans kretsar än vad många föreställer sig. Jag beslutade mig för att skicka ut en trevare, varvid jag lät sprida hans genmäle till min tämligen blandade skara av Twitterföljare. And ‘lo and behold…

Mp2

Om vi bortser från försöket till social positionering – i det här fallet den lite pinsamma ansatsen att etikettera mig med ‘höger’ – så fick man med ens sina farhågor bekräftade. Letade man sedan upp vad närmast sörjande MP-ryggdunkare hade att säga om saken så befästes vissheten om att bakom ett och annat ”självklart ligger landsbygden oss varmt om hjärtat…” döljs ett påfallande hjärtlöst ”Hahaha, dessa bönder som alltid ska böla om sina bilar. Flytta om det inte passar.

Nåväl! Vad som stör mig med det resonemang som kommunalråd Nils Karlssson och hans meningsfränder håller sig med är nonchalansen de visar gentemot oss på glesbygden. Medan de bygger sitt innerstadsutopia lämnas föga tankeutrymme åt att livssituationen på andra sidan stadsgränsen ser så radikalt annorlunda ut. Från oss är de mest intresserade av att ta, ta och ta lite mer. Att se vår situation genom sakförhållandenas glasögon existerar inte på världskartan. Vi ska ovillkorligen anpassas till urbaniseringen.

Att sen den globala klimatkrisen ingalunda avhjälps om så hela svenska landsbygden ställde bilen i ladan för gott, kan kvitta. Vi är vägbulan som står i vägen för Visionerna. Och eftersom vi inte begriper vårt eget bästa så måste ju nån annan följaktligen begripa det åt oss. *Klirr i glaset med broccolidrinken*

Miljöpartister är nu förvisso knappast ensamma om att glömma bort glesbygden närhelst beslut ska fattas. Nejdå, det görs regelbundet och av allehanda partikulörer. Men just Miljöpartiets agenda råkar vara den som påtagligast slår mot oss och våra förutsättningar. Motsägelsefullt, med tanke på att de så ofta (inte sällan sammanträffande med valtider) vill framställa sig själva i ljuset av glesbygdens riddare av Grönsåpa.

Miljöpartiet vill driva miljöpolitik, alright! Få ner koldioxidutsläpp och stoppa försurning etc. Viktigt, angeläget och spritt språngande nödvändigt, så långt är jag med. Likaså är jag fullständigt införstådd med att även glesbygden behöver dra sitt strå till stacken. Men åtgärderna måste vägas mot just förutsättningarna. Det duger inte att göra som kommunalråd Nils Karlsson och hans meningsfränder – att från elfenbenstornets vindsvalka skratta bort vår oro med ett simpelt ”Vadå? Man dör väl inte utan bil, eller? Finns ju pendel och tunnelbana! Bensinnormen, bah!

Finns det en väl utbyggd kollektivtrafik kanske man kan skippa bilen och istället ta en buss, spårvagn eller tunnelbana. Finns det tåg som fraktar råvaror och produkter kanske även lastbilismen går att hålla nere till ett minimum. Finns samhällets olika serviceområden inom närområdet så minskar dessutom behovet av att röra sig överlag.

Hos oss ser det däremot annorlunda ut, minst sagt. Se er omkring! Jag lovar att både tunnelbanan och spårvagnarna lyser med sin frånvaro. Troligen det mesta i övrigt också, med undantag av nån enstaka traktor.
I glesbygd är det inte ovanligt att närmaste affär kan ligga 1-3 mil bort. Och sjukhus? Nja, behöver du mer vård än vad en hälsocentral kan erbjuda så är det bara att lägga till ännu en handfull mil på färdmätaren. Vidare kan jag upplysa om att småkommuner inte sällan saknar både gymnasieskola, arbetsförmedling och polisstation – alla tre exempel på samhällsservice som stadsbon aldrig skulle acceptera att vara utan

Som synes har glesbygdsbon inget annat val än att resa – ofta och långt. Och nej, kära miljöpartist, de är inte alls säkert att det ens finns någon kollektivtrafik i närområdet (vilket i sammanhanget kanske innebär en mils omkrets). Och även i den mån att den nu skulle existera är kanske avgångarna såpass få och på så uselt planlagda tider att du sällan kommer mer än åt ena hållet… i bästa fall.

Det är därför vi blir tjuriga när ni straffskattar drivmedel. Det krymper vårt redan ansträngda livsrum, leder till ännu en försvårande omständighet. Medan ni ramaskriker det höjda SL-kortets klagan så att det hörs genom rikets alla nyhetsredaktioner, förväntas vi hålla klaffen och betala, som kommunalråd Nils Karlsson så kärvänligt uttrycker det.

Visst! Det är kommunalråd Nils Karlssons (och andra miljöpartisters) fulla rätt att skita i glesbygden om de så önskar. Faktiskt känns det till och med riktigt uppfriskande när det för en gångs skull talas klarspråk. Och visst gånger två, att stöta sig med oss ger inga omedelbara följdverkningar. Vi är i nuläget för få, för obetydliga och befinner oss i regel för långt bort från händelsernas centrum för att generera större rabalder i stadsmakternas korridorer. Men tänk på att vi blir fler och fler. Hastigt dessutom. Med nuvarande nonchalans vid rodret lär glesbygd inom snar framtid långt ifrån endast innebära ‘Skohult och därom närliggande ängar’, utan även inkludera en betydande del av inlandet som ni lämnat åt sitt öde.

Och visst gånger tre, en del lär säkert ge upp inför urbaniseringen – packa ihop och flytta till någon av de stora myrstackarna. Men många av oss stannar faktiskt tjurskalligt kvar. Kanske blir vi en otrevlig påminnelse då det lackar mot valtider framledes? Ju högre elfenbenstorn, desto hårdare fall, remember!

Den landsbygd som du, kommunalråd Nils Karlsson, ser som ett rimligt roadkill i jakten på godhetspoäng, är vårt hem. Här har många av oss våra familjer, våra rötter och den livsstil vi föredrar. Det är inte vi som ska flytta på oss för er välfärdsångests skull, det är ni – de folkvalda – som ska visa hörsamhet inför människors olika villkor samt inte minst, anständighet.
Stockholm eller Stakholmen – två verkligheter i samma Sverige. Ömsesidig förståelse är vad som gemensamt för oss framåt. Ta en funderare på det!

/Leo

PS: Och på förekommen anledning: #inteallamiljöpartister

PS2: Nils Karlsson hörde av sig via kommentarsfältet. Han skriver:
Om inte du är Lars Beckmans mystiska blogg-alias så är det inte dig jag utpekade som höger. Och jag ville mest påvisa konsekvenserna av politiken, utan falska omskrivningar. Jag är av övertygelsen att politiker bör bli bättre på klarspråk och mindre fokuserade på att framställa allt som bäst för alla. En höjd bensinskatt drabbar bilberoende landsbygd, varför ljuga om det? Det betyder inte att jag inte bryr mig om landsbygden eller att jag inte bryr mig om vad som händer med den. Man kan faktiskt tolka mig tvärtom. Att min raka beskrivning av politikens konsekvenser också innehåller en liten kritik av den.

Mitt svar (14/4-15) på det lyder:
Med utgångspunkt av hur du drev den konversation ur vilken ovanstående skärmdumpar är hämtade går det inte att tolka saken annorlunda än att du med hög svansföring proklamerar att landsbygdens överlvenad bör tas ringa hänsyn till i sammanhanget. I den mån du samtidigt framför någon sorts ”kritik” är denna såpass osynlig att kejsarens nya kläder just fått se sig övermunderad.
Men som sagt, klarspråk är bra. Ju fler som får veta var du och många av dina partikamrater (framförallt på riksplanet) står, desto snabbare står ni förhoppningsvis framöver inte alls.
Er politik förstör vårt hem!
/Leo

Annonser

4 thoughts on “Stockholm eller Stakholmen – två verkligheter i samma Sverige

  1. Ping: Hejdå SVT-sporten | WTF?

  2. Det är ju helt i linje med att miljöminister Romson använde förbjuden giftfärg på sin båt, som hon tankade med olaglig diesel innan hon använde den för att göda vattnet i Östersjön…

  3. Om inte du är Lars Beckmans mystiska blogg-alias så är det inte dig jag utpekade som höger. Och jag ville mest påvisa konsekvenserna av politiken, utan falska omskrivningar. Jag är av övertygelsen att politiker bör bli bättre på klarspråk och mindre fokuserade på att framställa allt som bäst för alla. En höjd bensinskatt drabbar bilberoende landsbygd, varför ljuga om det? Det betyder inte att jag inte bryr mig om landsbygden eller att jag inte bryr mig om vad som händer med den. Man kan faktiskt tolka mig tvärtom. Att min raka beskrivning av politikens konsekvenser också innehåller en liten kritik av den.

  4. Värt att notera är att urbaniseringen i mångt och mycket är en myt – åtminstone den till de större städerna, för där kommer nettotillskottet nästintill enbart från invandring. Förvisso flyttar en en hel del från landsbygd och glesbygd till de större orterna i närområdet – men oftast har de en så bristfällig kollektivtrafik att man ändå inte klarar sig utan bil…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s