Tänk om? Nej, tänk om!

Idag publicerade Göteborgsposten denna krönika – Gör inte barn könsneutrala – skriven av Joakim Lamotte. En femma på att den lär hinna orsaka tredje världskriget långt före solnedgången. Det brukar ju ofta bli så nuförtiden, i synnerhet om barn på endera vis lyckats hamna på dag(is)ordningen.
Men innan ni som nu känner er träffade lastar båten med allt från trollgarn till kränksänke så föreslår jag att ni tar fem minuters time-out. Ge mig dessa fem minuter. Släpp den korta stubinen, försök ge fasen i att detonera och låt istället förnuftet skina igenom för en stund.

När ni nu – vuxna människor – ger er ut i krig i eftermiddag, fråga er själva: vem är det egentligen vi slåss för? ”Barnen”, tror jag de flesta lär svara. När jag emellertid ser, hör och läser känner jag mig dock långtifrån säker på att det egentligen är barnen det handlar om. Jag tror snarare det handlar om er – alla ni vuxna med tvärsäkra åsikter.

Några av er lägger ner ett smärre heltidsarbete på att försöka sudda ut era barns könsidentiteter, andra går i taket bara av tanken på att nästkommande generation skulle kunna tänkas avvika så mycket som ett kölsvin från normen.
Vet ni vad? Det finns en enkel lösning på problemet ni själva skapat: Låt barnen välja!
Whaaat the clusterfuck?”
Ja, så enkelt är det! Erbjud era barn det bästa för framtiden – valmöjligheter! Tillhandahåll alla sorters kläder och leksaker. Låt sen barnen själva välja vad de vill ha på sig samt leka med. Det behöver inte vara svårare än så. Problem solved!

Barn är för små och vet inget om världen. Inte kan väl de välja sånt själva?
Det tror jag faktiskt de kan. I betydligt högre utsträckning än vad många vill tro dem om, åtminstone. Visst, vuxenvärldens uppgift är att visa vägen, förklara och hjälpa barnen in på livets stig. Men man gör dem ingen tjänst genom att projicera sina era egna rädslor och (stundom hyfsat rigida) föreställningar.

Barn är individer redan från början. Deras uttrycksmöjligheter må vara begränsade, men personligheten finns där. Kanske har ditt barn tankar om sig själv, vilka långtifrån överensstämmer med vad du tror eller tycker att det borde ha.
Din ”lille tuffing” kanske egentligen ser sig som prima ballerina? Din ”patriarkatomstörtande henprinsesse” kanske drömmer dagdrömmar om en värlsherraväldelig framtid i Folkpartiet?
Kontentan är: DU kan inte – och bör inte ens försöka – påverka detta. Det är inte rätt att dra individen ur individen, inte ens om man sätter en DYMO-etikett med ”för barnens bästa” på eländet.

Tänk efter! Är det så farligt om din son vill klä sig som en rosa prinsessa? Eller går världen under av patriarkalt stöveltramp om han istället väljer riddarrustningen?

Är det av omsorg om barnen som du och andra vuxna idag drar ut för att ta heder och ära av varandra, och i processen gör er själva till just de brådövermogna skolgårdmobbare ni säkerligen hoppas att era barn aldrig behöver möta? Eller är det egna rädslor som tar fram dessa de sämsta sidorna?

Men tänk om…?
Nej, förifasen! Tänk om!

/Leo

(21/7-15)
Jag har fått en del synpunkter på det här inlägget. I princip har de kunnat sammanfattas i 3 olika infallsvinklar, vilka jag nedan korthet tänker ge min syn på.

Hur skulle det se ut om vi lät barnen göra som de ville?? Ska vi låta dem vara uppe hela natten, äta godis istället för middag, klättra i berg?
Rimlighet, vänner! Rimlighet! Visst, begreppet ”rimlighet” må vara flytande, men det här är ju uppenbart. Barn kan självfallet inte tillåtas leva på godis och/eller vara uppe dygnet runt, eftersom det är skadligt. Och för att sen inte nämna bergsklättring…
Vad barn däremot INTE blir skadade av är att själva exempelvis få välja vilka leksaker de ska leka med eller vilken färg/form deras kläder har. Tvärtom!

Patriarkatet ser till att könsroller grundläggs tidigt. Varför går du dess ärende?
Alternativt:
Feministerna försöker indoktrinera barnen redan i späd ålder. Varför går du deras ärende?
Den här är intressant, framförallt att den kommer från två håll. Förhållandevis många tycks tro att jag tagit någons sida, företrädesvis de egna meningsmotståndarnas. Själv ställer jag mig överlag frågande till denna samtidstypiska polarisering. Världen är, som bekant, varken svart eller vit, utan full av gråskalor. Om man överhuvudtaget skulle placera mig på nån ”sida” så är det individens i förhållande till kollektivet. Varje barn är en individ.

Låt barn vara barn!
Yes! Just det jag försöker säga. Vuxna må kverulera i allehanda riktingar, men det finns inget som säger att detta måste läggas över på barnen. De kan få ha sina leksaker & kläder ifred. I vilka former och färger de önskar, dessutom. Då får barnen vara barn!

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s