Rapport från Bokmässan 2015…

…som jag aldrig gick på. Och tur var väl kanske det? Jag torde nog ha känt mig ganska lurad.

En bekant på plats beskrev mässan med orden: ”Tänk Almedalen och SVT Debatt på samma gång, fast med nån bok här och där.” ”Bevare mig!”, blev min första tanke.
I SvD läser jag kort därefter att de ungerska gästförfattarna fann det ”svårt att tala om litteratur på bokmässan” och detta på grund av att politiska diskussioner ideligen tog upp utrymmet.

Stopp! Backa bandet! Läs det där en gång till och låt det sjunka in: Svårt att tala om litteratur på bokmässan… Houston, we have a problem!

Jag stör mig på det här; när opinionsbildare shanghaiar kulturstrålkastaren för egna syften och, inte minst, att de så okritiskt får hållas. En månghundrasidig volym av äldre (och tyngre) modell borde de få daskad i byxbaken! Årets bokmässa är ju långt ifrån den enda nutida kulturhändelse de lyckats haverera.

I åratal har jag, utan att skräda orden, kritiserat både kvälls- och dagspressen för att de låter sina kulturdelar förvanskas till megafoner för politisk propaganda. Ärligt talat, en alltför stor del av det material som idag figurerar på kultursidorna hade lika gärna kunnat kilas in på ledarplats.
Jag vill läsa om kultur, inte om vem som ska ”problematiseras”, ”tas avstånd ifrån” eller vad än någon polityckare nu tycker att jag bör tycka. Kultur är först och främst uttryck och upplevelse, inte opinionscoitus eller makthavandeskap.

Min alldeles egen upplaga av Djävulens Advokat spekulerar. Han undrar om den här sortens oförtäckta infiltration av spaltmeter hade accepterats ifall den förekom i samma utsträckning på exempelvis sportsidorna? Nah… skulle inte tro det, va! Anar snarare att den arme redaktör som kläckt idén torde ha kölhalats längsmed Globens ekvator fortare än han råkat misstaga konstgräset för värdegrund. Med rätta, dessutom.
Varför ska då vi som vill ta del av skrift, bild, ton och tidlösa tankar förväntas acceptera att få dessa spetsade med dagsfärsk riksdagsbolibompa av kortsiktigast möjliga Bäst Före-datum?

Visst, politik tillhör ju på alla sätt den mänskliga tillvaron. Sålunda äger den sin beskärda hemvist inom kulturens offentliga rum. Men när en författare gör iakttagelsen att hon på landets största bokmässa först kunde börja diskutera litteratur efter att de politiska sakfrågorna gått långbänken runt, då är vi fullständigt galet ute.

Mellan bokmässan och böckerna kom tydligen Ungern. Och ja, självklart finns det otaliga punkter på vilka sagda nation bör kritiseras. Men det kan man göra på tusenfemtioelva andra ställen. Vad sägs om EU-parlamentet, riksdagshuset, på Ansiktsbok eller nån snapschatt?
På en bokmässa däremot… Där ska litteraturen vara hedersgäst, inte be om lov att få existera.

Som sagt, kultur kan innefatta en ansenlig dos dagspolitik. Den kan också vara en stunds respit från, eller rentav skänka perspektiv åt allt det vi nu nu nu hetsar upp oss så gruvligt för. När kulturen hyperpolitiseras är det den senare funktionen som får stryka på foten. Därför måste vi värna våra gemensamma kulturrum, kanske avhysa en metaforisk månglare eller två ur templet. Annars riskerar vi att ett par viktiga funktioner hos kulturen hamnar i skuggan.

Således: Gå och politisera nån annanstans!

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s