Återbesök i näthatets väntrum

Det skrivs mycket om näthat i media just nu. Det behövs. Näthat, liksom traditionell skithögig skolgårdsmbbing, kräver ju som bekant liv om man låter det hållas.
Många drabbas oförskyllt, precis som på skolgården. En empatilös ledargestalt med mobben i ryggen ger sig på den som visar sig svag. För den drabbade kan det resultera i ett dagligt pågående helvete. Och inte alla orkar leva i helvetet 24/7.

Det är emellertid inte om dessa offer jag nu tänker lägga ut orden, utan om en annan, mer förslagen figur – en som tar betydligt mer plats i näthatsdebatten än den borde. I skolgårdsmetaforkontext påminner den om lustigkurrarna – de där som gärna kastade saker i nacken på en under lektionerna, men som när man tog itu med dem ute på rastgården, var ack så snara med att springa gråtande in till rektorn.
Somliga borde helt klart se över sitt beteende. Och kanske skaffa sig en analys – en konsekvensanalys.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad!”
Håll dessa ord i minnet. De skyddar kanske inte mot målsökande mobbare, men bidrar till att göra miljön betydligt mindre gynnsam för dem.
Gör du det däremot inte, eller rentav tycker dig ha rätt att godtyckligt fräsa av andra närhelst du så önskar, så vill jag påminna dig om ett annat, närbesläktat talesätt: ”Det du ger får du tillbaka!”

Det låter så självklart, men inte alla har fattat det där. Kastar man skit på andra så lär man förr eller senare få skit tillbaks.
I klartext innebär det att har man betett sig som ett as, kanske suttit och skrivit till människor (eller en grupp av människor) att man hatar dem, att de borde ta livet av sig, skäras upp, gasas eller kastreras… ja, då kan det ju tänkas att någon, troligtvis flera, blir förbannade. Surprise!
När då detta händer är man följaktligen ingalunda oskyldig själv. Och borde kanske därtill ha skam nog i kroppen att inte vara den som ställer sig allra högst upp på barrikaderna i debatten om näthat. Men…

Det finns personer, vilka mer eller mindre bakat in näthatet som nyckelingrediens i sin onlinenärvaro. Genom detta kammar de sedermera in följare, ryggdunkar och uppmärksamhet. Av sina bundisar ses de som lite tuffa och häftiga. ”Säger som det är.” ”Tar fajten” etc.
Inte sällan håller de sig med en en uppsättning idelologiska förevändningar; ett slags frikort för avmänskligande, där vissa människor eller grupper – efter kriterier såsom exempelvis ursprung, ras, åsikt eller kön – har förklarats legitima villebråd.
Några ursäktar sig med att de ”sparkar uppåt”. Så kanske det är. Men oavsett var man sparkar så är det en människa som träffas. And the fight is on…

Vad samma personer emellertid sällan uppskattar är när de själva får utstå liknande behandling. Då blir det gråt och böl. Med de rätta kontakterna – en tidningskrönika. Eller kanske en stund i Tv? Och bli inte förvånad om en väsentlig komponent tycks saknas i reportaget…

Det är här jag skulle önska att aspekten av det egna ansvaret också togs i beaktande när media belyser näthat. Det kan ju sluta så bakvänt som att det blir mobbaren som framställs som offer.
Gör du som journalist research inför en artikel om näthat, vänligen kontrollera eventuella intervjuobjekt. Ställ den kritiska frågan: hur ser nätnärvaron ut? Hur beter sig vederbörande gentemot sina medmänniskor?
Visst, en person kan vara både offer och förövare på samma gång. Men isåfall bör detta belysas.

Är du engagerad mot näthat? På allvar, och inte bara som en del i marknadsföringen av ditt personliga varumärke? Isåfall, kom ihåg att näthat sprider sig ohämmat, förgiftar vårt gemensamma utrymme. Minns att allt har konsekvenser, inte bara för dig utan också för andra. Skitsmockan du tyckte dig kasta åt ‘rätt’ håll kan inte bara tänkas slå tillbaka på dig själv, utan också infektera miljön för personerna runtom. Kanske såra dem du bryr dig om? Eller någon som nånannan bryr sig om?
Förvänta dig åtminstone inte att andra ska ha mer överseende med ditt skitbeteende än du har med deras.

Tänk dig också för innan du hoppar på sk. drev. Har du verkligen berättigad kritik att tillföra eller är du bara på allmänt ruttet humör? Eller finner nöje i att en människa med andra åsikter än du själv har hamnat i mitten av ringen?
”Säg den Livets Bok som är förutan satansverser”, brukar jag säga, ty allla dras vi med tvivelaktiga bevekelsegrunder. Identifiera dem! Och vill du göra skillnad: konfrontera dem!

I vintras skrev jag om vad näthat åsamkade Lucas Hertzman, hur hen mobbades så illa att hen till slut tog sitt liv. I samma inlägg belyste jag också faran med att göra mobbaren till talesperson för offren samt ansvaret vi alla har för vårt gemensamma utrymme, må det röra sig om skolgårdar eller Nät.
Jag kommer att avsluta med att återge de slutord jag då skrev. De tål att påpekas. Många gånger.

Den riktiga kampen mot mobbning börjar med figuren i spegeln. Där har vi nämligen både källan och lösningen! Ingen lagstiftning åstadkommer riktig förändring åt oss, i slutändan ankommer det faktiskt på en själv.
Tänk efter två gånger innan du skriver otidigheter riktade till någon (må det vara person eller grupp). Ställ frågorna: Varför? Leder det till något positivt? Är det värt det?
Och nej, ingen ideologi, ingen analys, ingen maktordning kan du gömma dig bakom. Det är ett val. Såsom vi bemöter andra blir i slutändan också vårt offentliga rum.

/Leo

PS:  Det här inlägget trycker på en öm tå. Sålunda lär den hos somliga framkalla försvarsbeteenden. Ett typiskt sådant kan vara att medvetet välja att ”missförstå” det jag skriver, kanske till och med påstå att jag skyller på offren. Så är det inte.
För den som nu trots allt har fått för sig detta har jag ett lästips: ingressen! Där klargörs med all tydlighet vilka/vad jag avser, respektive inte.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s