Offentlig konstipation

Det är olagligt att fotografera och tillgängliggöra offentlig konst på nätet, enligt beslut från Högsta Domstolen. Om inte konstnären blivit tillfrågad samt erhåller ersättning när bilderna på verket publiceras, vill säga.
Utmärkt! Eller? Nja, så mycket kulturarbetare jag än själv må vara kan jag inte se annat än rena hönseriet i det här. Konst är ju till för människorna. Isynnerhet den som införskaffats för allmänhetens räkning.
Kan den offentliga konsten då inte få hanteras offentligt så har den kanske heller inte på offentliga platser att göra?

HD lever kvar i en analog värld som inte längre existerar. Bland annat tycks den ha missat att vi idag har Skyn… Internet att tillgå. Likaledes att gemene människas vardagsliv har ändrat skepnad därefter.

Dagligvana för människor år 201X innefattar bland annat att fotografera sin tillvaro och publicera den på sociala medier, hemsidor eller whatever. Och då det råkar vara allmänheten som med sina skattestålar pyntat för de offentliga konstverken så vore det väl inte för mycket begärt att den då också kan få innefatta dem i sagda dagligvana?

Organisationen BUS – Bildupphovsrätt Sverige – har en annan syn på saken.
”HD:s utslag är mycket viktigt för Sveriges bildkonstnärer som behöver ersättning för sitt arbete. Det handlar om vem som bestämmer över konstnärernas verk; konstnärerna själva eller de stora aktörerna på internet.”

Varkendera, anser jag! Köparen bestämmer över sina införskaffade verk. Eller ska vi anta att varje tavla, varje skulptur eller varje slöjdhantverk som pryder svenska hem inte är sina respektive ägares egendom?
Med den logiken, har man isåfall ens ynnesten att få fotografera sin egen bokhylla och publicera på nätet? Utan att någon branchorganisation med fullmakt från Högsta Dumstruten gör i blöjan? Jag menar, någon har ju designat hyllan, oavsett om den sågats till i vedboden eller maskinknackats på löpande bandet i valfritt låglöneland. Hur långt ska vi dra det här idiotresonemanget?

I fallet med offentlig konst är det allmänheten som är köparen. I och med köpet fick konstnären sin ersättning. Ner i fickan, in i bokföringen och se glad ut!
Visst, snackar vi kommersiellt bruk så torde diskussionen kunna få bli några förbehåll rikare. Men om Höns Jönsson önskar fotografera och lägga upp en bild på sig själv bredvid statyn av Hans skäggcellens Pompösus den Grodmynte, så vad är problemet?

Förvisso, eftersom jag varken är jurist, byråkrat eller annat löst folk så kan jag ha missat någon vital aspekt här. Men med min syn på konsten och dess tillgänglighet så tycks det bara helt orimligt.

Nåväl! Om den offentliga konsten inte kan få hanteras offentligt så har den spelat ut sin roll, vill jag hävda. Ska vi fortsätta nerför det här stupet så förordar jag därför att offentliga utrymmen uteslutande besmyckas med såpass gammal konst att upphovsrätten passerat utgångsdatum. Inga nya konstinköp för skattepengar förrän det här är löst.
Så får vi se vad BUS tycker om den saken…

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s