När internet ger dig gaslyktan

Så hände det igen! Du är 220% dynamitsäker på att du läste den där tidningsartikeln på nätet för nåt år sen. Du minns den hyfsat, från ingress till sluthamp. Men nu är den bortblåst. Du letar och letar… Och efter att ha idiotförklarats av valfri sökmotor under halva eftermiddagen ger du helt sonika upp. Artikeln existerar tydligen inte. Eller ens någonsin.

Kanske är det nu du motvilligt försätter dig i självdiagnosläge? Börjar att, med varierande grad av allvar, undra: är det här förstadiet till en plats på Gökboet? Med en sån där tröja som kramas…
Vet du vad? Jag har goda nyheter! Det behöver inte alls röra sig om biologisk minnesfragmentering i vardande. Utan snarare om att internet för dig bakom gasljuset. På fullaste allvar!

Det sägs att internet aldrig glömmer. Så är det… oftast. Samtidigt är nätinnehåll färskvara, hur motsägelsefullt det än må låta. I strömmen av information är en ynka artikel, inte bara ett fall av nål-i-höstacksfenomenet, utan också underställd sin webmasters minsta tryck. Och trycker master på avpubliceringsknappen så är det adiós muchachos med hela artikeln. Poff’ba!
Sen sitter nån annan stackare på andra sidan skärmen och scandiskar sin egen skallemeja.

En ytterligare, och kanske ännu lömskare, tivelskälla är när du tycker dig ha funnit artikeln du letade efter, bara för att upptäcka att den inte alls var så spektakulär som du mindes den. Lugn! Du har med viss sannolikhet inte blivit gråhårigare än brukligt. Snarare då att nån ambitiös jäkel på redaktionen låtit klippa topparna på innehållet. Eller friserat om det lite.

Det är nu som många fantasifulla ränkteorier kan tänkas göra intåg. Men håll dig först och främst jordnära och resonera så Ockhamkompatibelt det går. En tidningsutgivare kan ha många skäl till varför man låter avpublicera eller redigera innehåll. Det kan förhålla sig så enkelt som att informationen i artikeln (eller delar därav) har visat sig vara felaktig(a).

Ett annat möjligt skäl hittar vi bland det juridiska. I dagsläget (sedan 2013, tror jag mig minnas) ses chefredaktörerna på svenska tidningar som ansvariga för allt som hålls sökbart via nätupplagorna. Detta oavsett om en text har publicerats under vederbörandes tid som utgivare eller dessförinnan.
Ponera sen att en lagändring ägt rum. Låt säga: på yttrandefrihetsområdet… Den stackars chefrädisa som kanske tillträdde idag skulle alltså kunna halas inför skranket på grund av material som publicerades på hinsidan om sekelskiftet. Under helt andra lagtexter…. Grattis!
Det förvånar mig således icke om vissa artiklar åkt i soporna enkom av denna orsak.

Ett tredje skäl vi bör hålla i åtanke är den en aning motsägelsefulla dubbelkaraktären hos dagens debattlandskap. Man är å ena sidan lite ängslig för att folk ska bli så ledsna i ögat att de begår Twitterstorm. Samtidigt vill man provocera. Och provocera lite till. Och lite till…
Följaktligen smäller det ibland. Ett exempel jag kan ta på rak arm var när Sveriges Radio P3 fick för sig att publicera en lista på, jag citerar ”manliga kränkta författare som vart så kränkta att dom tagit livet av sig”. Det tog hus i helvete. Listan försvann fortare än nån hann säga: radiodisciplin!

Att publicera en självmordslista under förment humorflagg kan nog de flesta med grundläggande hyfs, vett och husmansempati se det vansinniga i. Där borde en omdömesgill ansvarig utgivare ha satt ner foten på förhand.
Men var det då rätt att avpublicera? Om den saken råder delade meningar. Personligen anser jag att listan kunde ha fått stå kvar. Om inte annat såsom underlag för ett antal diskussioner som ju liksom torde ha tagit fart av bara… farten. Tänk: alltifrån synen på psykisk ohälsa till hur vi vill att public service ska fungera.
Nu är listan borta. Och diskussionerna med den.

(De man istället borde ha kölhalat är, framförallt ansvarig utgivare, men också rödtjutsgöken som knåpade ihop det där eländet. Avpubliceringen gav dem utrymme att bekvämt komma undan. Men, men… Det tar vi nästa gång de hittar på dumheter.)

Hursomhaver, när en tidningsartikel försvinner eller ändras så är det oftast enkla förklaringar som förklarar mest. Sen kan det givetvis kännas retligt när man letar efter något man vet har funnits, men som nu sticker ögonen ur en med sin blotta frånvaro.
Tursamt nog minns internet mer än vi tror. Men det kan behöva lite draghjälp. Av ditt minne, närmare bestämt. Försök återkalla så mycket du kan. Tänk på texten i artikeln du söker. Kanske även på platsen du befann dig på när du läste sist, eller annat som motionerar hågkomsten. Kan du minnas rubriker eller ordagranna formuleringar så är du ett steg närmare. Konsultera sedan en lämplig cache. Kanske kan Wayback Machine hjälpa dig?

Det här tar tid. Om huruvida det är värt besväret eller ej, det är upp till dig att avgöra. Men att fiska upp vad som gömts eller förändrats på nätet är på intet vis omöjligt. Bara hyfsat bångstyrigt.

Ska det då behöva vara såhär? Ja, det behöver det! Tro icke att det var sista gången som internet försökte föra dig bakom gasljuset. Det lär du få se mer av. Trust me!
Men du kan göra det enklare för dig. Ta för vana att spara ner eller skärmdumpa artiklar du tror dig vilja återvända till framöver. Kombinera med något slags arkivsystem. Framförallt om du sparar på dig mycket. Annars riskerar du att stå inför nålen i höstacken ännu en gång.

Sen finns det en möjlighet till…
Den innebär att du kanske, tyvärr, trots allt minns fel. Eller läste fel då det begav sig? De där orden som i ditt sinne råkade bytas ut. Eller som missuppfattades när ögat for så hastigt genom raderna. Som möjligen skulle visa sig ge artikeln en helt annan mening än den du i efterhand kom att minnas.

Gökbo… Tröja som kramas…

Vet du vad?  Det är ett sundhetstecken! Missminnet ifråga betyder nämligen framförallt en sak: att du har ett liv utanför skärmen. Således kan jag inte annat än gratulera din hjärna för den utomordentliga prioriteringen.
”I de digitalas värld är den halvanaloge kung”, som jag brukar säga.

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s