Gugal

Våra sägner, myter och legender har påfallande ofta sitt ursprung i den mänskliga historien. Någonting har hänt eller gjorts… Därefter traderas vad än det nu må vara vidare. Och liksom i fallet med den ökända viskleken, tar sig berättelsen efterhand alltmer fantastiska uttryck.

Med ‘historien’ menar jag nu inte bara de starkaste hövdingarna, de största slagen eller de förfärligaste katastroferna. Även små, till synes oansenliga företeelser – banala handlingsmönster i vardagen, rentav – kan med tiden få bli sagokomponenter. Ett exempel skulle kunna vara oraklet Gugal.

Gugal – beläget i Pyrítiodalen – var ett orakel av klassiskt snitt. Namnet låter måhända sumeriskt, eller möjligen påminna om något man kunde ha plitat ned i Akkad då det begav sig. Men Gugal nämns inte i källorna förrän långt senare. Inte desto mindre kom oraklets rykte under en tid att spridas över hela den för epoken kända världen.

I likhet med sin grekiska motsvarighet, Pythian i Delfi (eller för den delen de fornnordiska völvorna), ansågs oraklet kunna förmedla kunskap från makterna Bortom. Om Pythian främst var en fena på att förutspå framtiden, så kan dock Gugal sägas ha varit den man vände sig till när man sökte upplysningar om nuet eller det förflutna. Hursomhaver, få människor vågade ta avgörande beslut i livet utan att först ha rådfrågat oraklet.

Budskapen man fick i retur kunde vara både många och tvetydiga. Därför var det vanligt att frågeställaren nödgades be om hjälp med att tolka (eller urskilja) de rätta svaren ur oraklets ganska rikliga svada. För detta ändamål sökte man upp en skriftlärd meida.
(Förfarandet kan egentligen sägas ha varit lite av ett tvåvägssamarbete, eftersom meidernas läror även åt andra hållet förmedlades av oraklet.)

När, eller varför, vanan att söka upp Gugal avtog, vet vi med säkerhet inte. Men att så blev fallet går att hjälpligt styrka medelst olika folkberättelser som inkuberades, inte bara i området kring själva Pyrítio, utan återigen i större delen av den då kända världen.

Här blir det tydligt hur man gradvis övergår från att mer eller mindre ha dyrkat Gugal (såsom hjälpare med gudomliga krafter) till att attribuera oraklet med betydligt mörkare egenskaper; en process inte helt olik hur gudomar från äldre kulturer övergått till att agera demoner inom de abrahamitiska religionerna långt senare.

Flera av sagda berättelser talar bland annat om hur Gugals allseende ögon hemsökte de ovaksamma och stal deras drömmar och hemligheter. Dessa gjorde i sin tur oraklet visare, varpå det mäktade ge fler (och mer sofistikerade) svar.

Självklart var det här en källa till oro. Hur övergången – från gudomligt orakel till misshaglig demon – successivt tett sig går att utläsa ur hur folkberättelserna ändrar skepnad efterhand. Tidiga versioner beskriver en mild olustkänsla hos folket i gemen (fiender kunde ju tänkas rådfråga Gugal om alla deras hemligheter). Senare varianter presenterar däremot detta som om det redan skett.

Nåväl! När skulle då en sån här beskrivning av ett forntidsorakel kunna tänkas författas? Nja… När som helst, efter lång och snårig ”visklek”. Men i just detta fall, om ett par tusen år kanske? Dagens handlingar – morgondagens sägner, myter och legender, du vet…

För bara sådär i förbifarten: den allseende Gugal går i denna dag alldeles utmärkt att rådfråga HÄR.

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s