Ett vardagsrecept på kunskapande

Att söka kunskap är för själen vad motion är för kroppen: en källa till självunderhåll, utveckling och välbefinnande. Genom kunskap växer vi som människor, får ett fastare grepp om vår tillvaro samt känner oss hemmastadda inom ett större antal sammanhang. Därför är kunskapande, precis som i fallet med fysisk aktivitet, något vi bör ägna oss åt kontinuerligt.

Små barn kan det där. Deras drift att söka, inhämta och införliva kunskap är inget mindre än makalös. Och ger resultat därefter, som vi vet. Med nyfikenheten som drivfjäder lyckas de – på blott några få barnaår – tillskansa sig ansenliga mängder information om sin omvärld. Processen skulle kunna liknas vid ett spinnande hjul. Nyfikenheten blir till vetgirighet, som leder till förkovran, som med tiden leder mot kunskap. Och under skeendets gång uppstår ännu mer nyfikenhet. Så börjar hjulets rörelse om. Igen och igen…

Det är inte för inte som barn aldrig slutar fråga om saker. Och så fort de fattat galoppen dyker det (ibland till omgivningens förtret) upp nya frågor. Det är av nyfikenhet som en bäbis kan glo sig stjärnögd på en illustrerad giftsvamp i Tomtebobarnen. Eller idka förkovran genom att stoppa disktrasan i munnen…

Vad?
Hur är det då med oss vuxna? Nja, inte riktigt lika otvunget. Nog fasen för att vi fortsätter söka kunskap och lära oss saker, men vi tenderar att prioritera det som fyller en direkt funktion.
Våra ansvarsområden, dagliga livsvillkor och (o)vanor har kopplat lite av ett bromsgrepp om vår nyfikenhet. Vetgirigheten styrs merendels av behov. Förkovran väljer vi med omsorg. I mån av tid, möjlighet och relevans, månne?

Fråga dig själv: Ifall du stöter på ett ord du inte känner till betydelsen av, blir du då nyfiken nog att väcka tillräckligt med vetgirighet för att förkovra dig genom att slå upp det? Chansen är stor att du gör en (mer eller mindre medveten) övervägning. Svaret på ”Behöver jag känna till det här?”, tenderar att avgöra om huruvida du engagerar dig eller ej. För ett barn vore det rimligare att dra igång Stora Frågomaskinen alldeles oavsett.

Varför?
Vi vuxna använder oss alldeles för sällan av ”bildningshjulet” jag beskrev ovan. Och går därför också miste om dess nytta, vill jag mena. Många av oss ser utan vidare fördelarna med att hålla kroppen i rörelse. Somliga motionerar på endera vis dagligen. Varför inte förläna hjärnan och själen samma ynnest? Vilket ju ”hjulet” faktiskt kan vara oss behjälpligt med. (Därmed inte sagt att du ska börja käka disktrasor, men you get the point…)

En fråga du med fördel kan ställa dig varje kväll lyder: ”Vad har jag lärt mig idag som jag inte visste igår?”

Hur?
Vid det här laget sitter säkert en del med tankar på allehanda omständigheter. Skolterminer, CSN, tjocka böcker… Där är vi inte. Tänk snarare vana och vardag!

Som vuxna är vi, som bekant, vanedjur. Har vi väl lagt oss till med ett beteende så kan det mycket väl tänkas bli en vana. Kunskapandet skulle kunna göras till just sådan. Hur? Nja, på ungefär samma sätt som man grundlägger alla andra vanor, må det vara morgongymnastik, rökning, sopsortering eller whatever. Man börjar göra!

Lämna inga frågor obesvarade, skulle det kunna börja med. Stöter du på något du inte känner till, slå upp det! Minns att vi sitter med tillgång till information vars omfattning saknar motstycke i världshistorien. Och sällan är den längre än ett par knapptryckningar bort. Så vet du inte vad ett ord betyder, vad för lustig svamp där växer utanför portuppgången eller skillnaden mellan eld- och hrimtursar… Ta reda på! Slå upp det eller fråga någon

Till en början kan det här kännas forcerat. Ditt vuxna resonemang försöker månne återkommande väcka frågan om huruvida du ”verkligen behöver kunna det där?” Se det som mental träningsvärk och kör på ändå! Släpp fram allt vad nyfikenhet där gömmer sig. Och tycks det som om nyfikenheten saknas? Fortsätt göra! Troligen lär den infinna sig (och tilltaga) jämsides med vanan. En fråga du med fördel kan ställa dig varje kväll lyder: ”Vad har jag lärt mig idag som jag inte visste igår?”

Ett annat tips skulle kunna vara att skaffa dig ett ”Training kit”. Samla ihop rejält med information om allt möjligt du råkar vara intresserad av. Leta upp föredrag, dokumentärer, avhandlingar, intervjuer… ja, allt du kommer över, förutsatt att källorna är trovärdiga. Bokmärk eller spara ner! Bry dig inte om förkunskapsnivån. Även om du kanske är nybörjare inom ett området så lär du snart finna nytta även i det mer avancerade.

Förvara materialet så att du lätt kommer åt att använda det när tillfälle uppstår. Ett inspelat föredrag kan du exempelvis ha i lurarna medan du diskar, tvättar eller kör bil. Gillar du att glo på tv? Fine! Då kan du varva tv-serierna med en dokumentär. Brukar du läsa Ansiktsbok tills ögonen går i kors innan du somnar? Byt ut mot en avhandling du sparat ner. Eller varför inte en bok?

Närsomhelst kan du flytta intressefokus. Ifall du under en dokumentär om ämne A av någon anledning råkar få upp intresse för ämne B, så bara kör! Utöka ditt Training Kit efter behov. Snart nog rullar hjulet; från nyfikenhet till kunskap och runt, runt, runt…

Några väl valda ord om prioritering
Man skulle kunna säga att all kunskap är av godo. Ändå är det inte riktigt så enkelt. Det finns tillfällen när ”Behöver jag verkligen kunna det där?” trots allt är påkallat.

Vi översköljs av information varje dag, oavsett om vi söker den eller ej.  Därför måste vi självklart utvärdera och prioritera vad som är värt att följa upp. Vilket vi tyvärr inte alltid är jättebäst på, ska tilläggas. ”Äsch, det här behöver jag inte kunna. Det fixar verkstan”, säger Någon när det är dags att byta till sommardäck på bilen. Samma Någon lägger kanske mången kvart om dagen på att läsa om Jöns i Parasite Hotel och hur han opererat in tennisbollar i pungen…

Den prioriteringsordningen är inget jag skulle rekommendera, om det nu är utveckling man söker. Visst, den uppstod kanske ur just nyfikenheten – den jag tidigare talade så varmt om. Men konstruktiv är den inte. Ty rent krasst spelar kunskap om Jöns och hans genitaliefaksimiler ungefär i samma liga som att lära sig telefonkatalogen utantill. Och med det i åtanke får man nog trots allt vidhålla att inte all kunskap vore varesig namnet eller sin plats i människominnet värd.

Summa summarum!
Det finns så mycket kunskap därute som bara väntar på att inhämtas och införlivas. Den är din om du vill ha den, så ta för dig. Var nyfiken! Var vetgirig! Kunskapa loss så det dånar i hela skallemejan! Men vet också att prioritera när det behövs. Och gör det klokt.

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s