Fru Tegnérs tongångar

Be gemene människa att räkna upp våra främsta svenska klassiska kompositörer i någorlunda modern tid och du får på sin höjd ett förstulet Peterson-Berger. Inte för att vederbörande någonsin hört Peterson-Bergers verk, men namnet kan likväl tänkas ha fastnat där, någonstans i minnessslasken av 9 års grundskola. Har du tur följs det av Alfvén; även han med uteblivet förnamn. Nej, intresset för klassiska kompositörer och deras produktion är sannerligen inte nutidsandans starkaste sida.

Med detta inlägg ämnar jag emellertid aktualisera en som borde nämnas i sammanhanget, men som ständigt hamnar i skymundan. Hennes namn var Alice Tegnér. Idag är det hennes födelsedag.

Flera är de kompositörer som skulle kunna vittna om vådan av att få den där Stora Hiten – den som överskuggar allt annat de någonsin sätter på pränt därefter. Sötman blir en förbannelse som svårligen går att skakar av sig. Ty oavsett vad kvalitetsmaterial som följer lär mannaminnet ständigt återkomma till slagdängan som alla känner igen. Jag avundas inte Tegnér på denna punkt. Jag menar, hur toppar man någonsin allmänpopulariteten hos Bä bä vita Lamm

Det vore synd att skriva att Tegnér tyvärr mest är känd för sina barnvisor. Jag menar, hon skapade ju till att börja med mer eller mindre formatet såsom vi känner det idag. Därjämte vill jag påstå att hennes visor utgör den mest kvalitativa och ändamålsenliga introduktion till musikens väsen som ett litet barn överhuvudtaget kan tänkas få. (Vet du exempelvis att harmoniken i Ute Blåser Sommarvind kvalitetsmässigt vida utklassar merparten av den hos dagens popmusikskörd, avsedd för vuxna?)
Utöver det bör vi heller icke glömma bort hennes initiativ till att sammanställa sångboken Nu ska vi sjunga, som under årtionden tryckts i miljontals exemplar. Kort sagt, många före detta skolungar har sin musikaliska utvecklings rötter att tacka fru Tegnér för.

Inte desto mindre landar mitt tyvärr i det att barnvisorna i princip kommit att överskugga allt annat hon komponerat. För jag lovar, Alice Tegnér var så mycket mer än Bä bä vita lamm.

Leker man med tanken på att sätta ihop en Greatest Hits så dyker ett par självklarheter upp. Hennes tonsättning av Viktor Rydbergs Gläns över sjö och strand (Betlehems stjärna) får väl sägas vara den främsta. Likaså ett styck Ave Maria. Därefter svårnar det. I varje fall om man ser till folkminnet.

Saken är den att Tegnérs produktion var omfattande. Hon skrev bland annat kantater, körstycken och allehanda instrumentala verk – främst för piano. Kvalitén? Jämn och briljant, blir mitt utlåtande så här långt.
Det bör ehuru tilläggas att jag bara skummat av toppen på detta isberg.  Men det jag hittills stött på har varit fantastiska skapelser. Att de ligger och samlar damm istället för att glädja och upplysa människor är snudd på skamlig försummelse.

Det har sagts mig att Tegnér önskade erkännande för annat än sina barnvisor. Ingalunda för mycket begärt om man ser till kvalitén, anser jag. Hon erhöll onekligen viss uppskattning under sin livstid (även om den får sägas vara en aning snålt tilltagen). Men likväl kan man undra… Hur kommer det sig att hon för eftervärlden i princip reducerats till det där vita lammet?
Ett svar må ligga i just fenomenet med den Stora Hiten som jag beskrev ovan. Men vi ska inte hymla. Att hon var kvinna har en hel del med saken att göra. Det utgjorde hemsko under hennes livstid. Troligtvis även därefter. (Ett öde hon, om än med hyfsad modifikation, kan sägas dela med Clara Schumann).

Vill du ha tag på en platta med Wilhelm Peterson-Berger eller Hugo Alfven så finns den/de blott en beställning bort. Tegnér däremot? Nja, rätta mig om jag har fel, men utöver barnvisorna: föga!  Ingen har brytt sig om att spela in och ge ut ens bråkdelen. Och därmed kan merparten av Tegnérs skapelser ej heller avnjutas av andra än oss musiker. Surt!

Det här är en brist och borde åtgärdas snarast. Jag tänker mig att det vore utmärkt tillfälle att styra om lite av alla statligt utskänkta kulturmedel som idag strömmar till kontemporära, och inte sällan väldigt likartade, yttringar. Men så var det ju det där med intresset för klassiska kompositörer och deras verk, vilket ju som sagt inte är nutidens starkaste sida. De som då av endera anledning råkade bli mindre namnkunniga voro också de första att falla bort.

Nåväl! Skulle dagen komma då skönhet och tonsättarskicklighet åter hamnar i var människas öronfång så ligger en kulturskatt och väntar på sin upptäckare. Gratulerar på födelsedagen, kära Alice Tegnér! Världen har inte glömt dig. Den har bara sett åt andra håll lite för länge.

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s