m/Ord och deras inbördes på- och avföljd

Tänk att de finns som tycks mer besatta av vad ont som sägs än vad ondare görs. Dom faller inte alltid för mord. Men var så säker – för ord.

Man kan ibland få för sig att undra. Om inte vår offentlighet är på väg att få sin moraliska kompass inverterad? Eller kompass och kompass, förresten…Den moraliska kompassen är lika passé som allt annat analogt. Idag kör folk moralisk GPS. Någon däruppe anger koordinaterna. Sen bara går man.

Det ger en smidig, om än slösint stavgång längsmed livspusslet. Man glor lite i handflatan (mindfulness, typ), men håller sig merendels förutan både överflödiga för- och eftertankar. I avsaknad av perspektiven är det kanske lätt att missa hur polerna svänger. Och när det väl blivit dags att prioritera pekar söder helt plötsligt åt norr och vice versa. Det som allvarligt påverkar våra liv och våra samhällen förpassas till sidan. Relativa skitsaker blir däremot det nya jätteviktiga.

Du har bigott ett ord!

Är det därför som tveksamma uttalanden och ordval orsakar sånt fasligt ståhej? Emedan illgärningar tenderar att hellre bli föremål för allvarstyngda, men noggrant distanserade analyser?

Utnötning
Det finns en särskild sorts ordekorrar som, om inte direkt driver, så i varje fall agerar nyttiga idiosynkrater i denna bakvända tanketratt. Du finner dem lite överallt. Slå upp en tidning, bläddra bland sociala medier… Har du därtill valt dina vänner med särdeles obefintlig omsorg är det inte otänkbart att du till och med har dem vid det egna middagsbordet.
Ordekorren behöver ej nödvändigtvis ha så fel i sak. Men dess prioriteringsordning blir jag då aldrig klok på.

Jahapp! Vad var det idag då? Nån dött? Övergrepp? Attentat?” Sådant världsligt hamnar sällan under den skarpare brännpunkten av ordekorrens intresselins. Nog för att den reagerar, men det sker lite lagom murmeldjurssömnigt.
En tvivelaktig formulering i ett känsligt sammanhang däremot, och du ska se att murmeldjuret med ens förvandlas till en folkilsk Hacke Hackspett – skenhelig som Knutbypastorn 2.0 och med Twittekesen redo för en tripp till drevieran.  Och han ger sig näppeligen så lättvindigt. ”Du har bigott ett ord!

Det här är inte jättemysigt, varpå många föredrar att inlemma viss profylax i sitt kommunikativa beteende. Främst blir det en reträtt mot menlöst formulerade, men innehållstunna utsagor. Det är således ordekorrarna du har att tacka för att halva offentligheten låter som en PR-byrå som hakat upp sig. Grattis! Tre delar stamning, tvenne sociala positioneranden och resten ekolali.

Det kan förefalla en smula gulligt, detta ordekorrarnas navelsluddsunderblåsta patos. Men i det långa loppet är det faktiskt en del av något jävligt osunt. Borde vi inte fundera ett slag på varför det får hållas?

Ord är farliga saker. Det har självbevarelsedrivna despoter i alla tider haft koll på. Men står vi då vid ett Orwellskt nålsöga, där kriget Storebroderligt förvrids till fred och lögnen blir sanning? Nja, inte nödvändigtvis, även om somliga komponenter tycks mig kusligt bekanta. Men en sak är säker: det finns flera aspekter av det här, varav vissa lite för nära. Moral kan vi nog i princip räkna bort. Dock ej den inverterade kompassen.

Ångestbitaren
I tidevarv då vår dödlighet levde så mycket närmare inpå knutarna var vi tvungna att löpande söka fördröja den. Tack vare efterdyningarna av Upplysningen ser det inte riktigt likadant ut häromkring numera.

En bekväm buffert skiljer oss från de omedelbara hoten – svält, sjukdomar och krig. Den är ehuru skör och icke att ta för given, vilket de flesta av oss nog trots allt har i bakhuvudet. Liemannen står därute. Men hans konturer är diffusa. Vi tvingas inte längre titta ut på honom varje dag. Men vågar vi hoppas på att inte han får för sig att titta in?

För många ter sig ovissheten så skrämmande att man önskar låsa in sig. I trygga rum? Där man kan lajva frihalsad från – och oåtkomlig för – allt det där som bufferten ännu håller utom synhåll? Kvardröjande realiteter må man efter förmåga söka abstrahera bort.
I detta blir medströms smekande klyschor att betrakta som mysigt duntäcke att krypa in under; skyla sig ifrån olägenheten att faktiskt behöva se (och än värre: ställas inför) vad som kanske/kanske inte försiggår därute. Allt som hotar att dra täcket av det nakna sinnet ses som ett hot.

Denne Triggade Tryggve skulle man inom andra discipliner kunna kalla ”ångestbitare”. Viss grad av ordekorrism är därför närmast självskriven då det kommer till att bibehålla sans, vett och duntäcke. Men nöjer han sig med att bita, tjuta och skälla? Nej, det här är såpass otäckt att han öppnar upp hela verktygslådan av försvarsmekanismer. Rör upp tillräckligt med tumult i en vattenpöl och tanken på havet håller sig på avstånd en stund… till? Kanske?

En tankeskärva, men näppeligen sanningsspegel. För skulle Triggade Tryggves tumme-uti-mun-reflex allena ha lyckats vajra om hela den kollektiva luvan? Njae, sådant tarvas det nog något mera… kollektivt till.

”Jag har noterat strömningar vilka ack så gärna skulle se att ord likställes just med fysiskt våld.”

Stammen och församlingsgrenen
För ett drygt århundrade sedan sorterade man fördelaktigt sitt umgänge medelst kyrkliga mått. ”Inga kättare på våran gata”, du vet! Det gör man fortfarande. En av dagens mer välkända varianter av Fader Vår heter Värdegrund. Svär du blott denna trohetsed är du att betrakta som en rekorderlig person. Så även andra som avlagt samma läpparnas bekännelse. Det känns tryggt. I rummet. Där stammen huserar.

Det är kanske härigenom som ord kommit att tillskrivas sådan orimlig vikt att de överskuggar även allvarliga handlingar? För att de gjorts till signaler?  Frände eller främling? Dygdig eller stygging? Gudfruktig, kunde man säga igår. Idag heter det allt möjligt. (Tips:håll utkik efter hur ordet ‘rimlig’ används just nu på sina håll.)

Jag söker förklaringar till det här. Jag hittar flera. Den jag finner mest relevant handlar om paradigmskiftet vi genomgår. I informationssamhället träffas vi ju inte nödvändigtvis fysiskt i samma utsträckning som förr (och de möten som trots allt äger rum fyller ofta lite andra funktioner).

Vi messar, snappar, fappar, twittrar och klittrar… Alla de subtila signaler, vilka i analoga år gemenligen avlästes direkt via kroppsspråk, måste idag förmedlas på annat vis. Och då blir månne ordvalen, formuleringarna, riktningen och semaforerna surrogat. Att flyga i taket av någons uttryck vore då inte bara en fråga om att ge sig till kamps mot vad man upplever som fel, utan även en kombinerad dygdesignalering och tillhörighetsmarkör. Från en stammedlem till en annan…

Genom ett inlägg i stil med:
Vad är det för smörja N.N sprider? Det är ju <allmänt invektiv 1>, <allmänt invektiv 2> och helt jävla <stamkodat invektiv>. Han saknar totalt respekt för <trosbekännelse>”, kan avsändaren, utöver invändning i sakfrågan, yttermera signalera att…

1. Jag tillhör Den Här Stammen.
2. Genom min avlagda trosbekännelse har jag visat att jag underordnar mig stammens regler och normer. Så även katekes, litania och liturgi.
3. N.N tillhör INTE Den Här Stammen, vilket alla övriga stammedlemmar bör vara uppmärksamma på. Den gynnarn har heller inte avlagt trosbekännelse.
4. Om personer som tar N.N i försvar bör antas att de varken tillhör Den Här Stammen eller har avlagt trosbekännelse.

Det här sociala nosgnuggandet spelar betydande roll. Och självfallet spiller det över på vad, och hur, vi prioriterar att reagera, samt med vilken intensitet. Stamrelaterade affirmationer först, yttre joxerier sen. Icke-stammedlemmar ska märkas ut. Potentiella nytillskott luktas av. Interna koder utväxlas. Svar enligt förväntning…
Vid avvikelse blir det lätt lite kissnödigt.

Sen har vi en annan sak…
Jag gjort flera hänsyftningar till religion under senaste styckena. Och det inte utan anledning. Mycket av aktivismen som omgärdar de -ismer vilka fått se sin renässans under senaste årtiondet inrymmer närmast liturgiska inslag. Den tycks även rentav, efter benägen bearbetning, direkt kunna appellera till den del av själen som annars vore avsedd för andlighet. Och blir sålunda lite av ett substitut. För gudomsdyrkan. Men även för dogma.

I begynnelsen var Ordet, sägs det. Somliga sakrala, andra att betrakta som svärord (varav vissa oförlåtliga). Och likt församlingsmedlemmar i traditionell mening är man inte fy skam när det kommer till att hålla ordning på Orden –  främst andras. Icke sanktionerat bruk av ”svärord” behandlas närmast som om vederbörande skulle ha utdelat en smocka. Nej, jag överdriver inte! Jag har noterat strömningar vilka ack så gärna skulle se att ord likställes just med fysiskt våld.
Behöver jag ens nämna hur naturligt ordekorrar gör sig i dessa sammanhang?

Inget av det här är nytt. Det är bara formerna som skiljer sig. Samt hur de… formas.

”När hobbiten påstår att det är högt till tak kan det vara läge att hålla perspektiven i åtanke.”

Men… Borde då inte stammedvetandet vara behäftat med vissa varningsklockor? Som larmar när det går åt helvete på sätt som på sikt kan påverka stammen negativt? Nja…*host* Lord of the flies, *host, host*. Sikt är inte alltid stammars starkaste sida…
I övrigt är det inte alls så säkert. Speciellt ifall varningsklockorna saknar korrekt kalibrering inför rådande omständigheter. Som jag beskrev ovan är vi ju välfärdsbuffrade bort från de där omedelbara hoten (vilka för hundra år sen torde ha utlöst vrålalarm direkt). Anses dessutom behovet av gemensam koncensus kring hur vi talar vara större än att vi talar fritt

Jag funderar hursomhaver vidare. Kring den uppkopplade stammen. Samt hur den särskiljer sig. Att kött och blod har mindre med sammansättningen att göra. Gemensamheter däremot? Eller kanske perspektiv man tror sig ha lite för gemensamt?

Varierande verklighet
När hobbiten påstår att det är högt till tak kan det vara läge att hålla perspektiven i åtanke. En tvåmeters Boromir torde ju till att börja med säkerligen ha en annan syn på saken. Men internätverkeriet är bedrägligt på så vis. Vi kan alla tilltala varandra direkt, oavsett vem vi är eller var vi befinner oss. Och det medför kanske då att vi utgår lite väl frikostigt från oss själva. Vi antar, lagom omedvetet, att vi och våra fjärrmedvandrare delar perspektiv långt mer än vad vi faktiskt gör.

Ett konto på Ansiktsbok kan även den relativt fattige ha. Om han har råd att laga sig en näringsriktig middag är emellertid inte alls lika självklart. Rika Erika och Fattige Fabian kan således tänkas ha liknande digitala perspektiv. Analogt däremot… är en annan femma.

Bevingade uttryck må kanske inte alltid vara korrekt förmedlade (eller ens tillskrivna rätt avsändare). Men de är sällan utan sina poänger. I sammanhanget kan vi exempelvis erinra oss en viss Marie Antoinette och hennes ruttna koll på läget utanför aristokratreservatet. ”Asså, vadå inte har nåt fakking bröd? Kan inte folk bara äta bakelser och chilla typ? Vad har de för fel?

Marie Antoinette lever och frodas än. Hon må vara tjugo liter parfym och en hink med talkpuder fattigare, men på många vis är hon sig lik. Hyfsat tillflöde på sitt platskort har hon, och kan därmed också stoltsera med en lite trevligare boplats än många andra. Företrädesvis då i ett reservat – på såpass behörigt avstånd från allt vad våld, vandalism och/eller nerdekad samhällsservice heter att det knappt ens behöver nämnas. Än mindre tänkas på i vardagen.

Marie fattar lika trögt idag som då det begav sig. ”Vadå systemkalops? Sluta trolla och #varinterädda, liksom!” Det är avsändarna därute i Ullaredet det måste vara fel på. För vadå? Hon själv kan ju minsann inte se skymten av den där Schrödingers systemkalops som alla gafflar om! Finns den då ens?

Det slutar med att Marie förklarar själva orden krig, eftersom det är dessa hon konfronteras med på skärmen. Inte den annorlunda verklighet de beskriver.

En liten passus:
Hennes granne, Ludvig d’Odör, har andra bevekelsegrunder. Han avskyr – i lönndom, såklart – obsoletärpöbeln utanför reservatet, och har under en tid haft som affärsidé att i skydd av kvasiintellektuellt gycklarkamouflage göra narr av den. Numera går det dock inget vidare. De börjar ju bli lite väl mangranna även i högre kloutarna. Så han tar sitt personliga varumärke, sin bästa förmåga (vilket råkar vara Fifty Shades of Passivt Aggressiv) och sadlar om. Till aktivist mot näthat
Tolka efter eget företräde.

Åter till verklighetens variationer…
Klassperspektivet har hamnat i det kognitiva bakvattnet på sistone. Av olika orsaker. Till att börja med ter sig den traditionella klassindelningen inte lika självklar idag. Vidare har de som fordom förde lägre klassers talan gått och skaffat sig coolare kompisar – närmare bestämt stammar vars medlemmars livsvillkor ligger betydligt närmare Maries och Ludvigs än Fattige Fabians. (Att de dessutom råkade hiva ut hela klassanalysen med badvattnet och istället började kladda med raser, hudfärder och kön gjorde ju inte saken bättre.)

Men hursomhaver…

Internätverkeriet frestar oss att överskatta jämbördighetsnivån. De analoga, industrisamhälleskompatibla klasskillnaderna har dock näppeligen gått sin kos. De manifesteras bara överlag annorlunda.
Rika Erikas BMW står hyfsat flamsäkert. Troligare är det Hyres-Henriks skruttibangbang från tiden före katalysatorns intåg som ryker. Marie och company uppsöker gladeligen nattlig basdunkarbal. Emedan Radhus-Rakel helst inte går ut med soporna efter mörkrets inbrott.

När då dessa vitt skilda verklighetsupplevelser kolliderar på gemensamma sociala medie-plattformar… Ja, då blir det åka av!

Digitalt kapital
I informationssamhället är sociala färdigheter hårdvaluta. Glöm allt annat! Du kan ha hur digert  plastkort som helst, folk lyssnar inte på dig ändå. Det är förmågan att tvåvägskommunicera som avgör. Med detta i åtanke, ponera då att Radhus-Rakels skicklighet på området trumfar både Maries, Ludvigs och alla de andra tjofräsarnas. Vad händer? Jo…

I deras ögon blir Rakel en konkurrent. Hon har kapital och utvecklingsmöjligheter de själva saknar, och man funderar således frenetiskt på hur hela paketet bäst avtvingas (eller Baggbölas) henne. Att då strategiskt noja lite extra över hennes ord må ju då vara en väleroderande start?

Dessutom kan Rakels sociala färdigheter tänkas balansera om både tolkningsföreträde och exponeringstider. I detta ses hon som ett synnerligen ovälkommet memento mori. Icke populärt hos de populärvana! Folk har blivit ordekorrar för mindre!

Det här är inte så långsökt som det kanske låter. Tvärtom! Tågordningar lär ruskas om ordentligt inom nära framtid. En försmak av informationssamhällets stundande klasskampsfronter, månne?

Intervention
Det är intressant att analysera. Men allt har sin tid. Skadliga beteenden blir ju sällan mindre skadliga av att man står och glor på dem. Så vid vägs ände kan nog samtiden allt behöva få sig en skopa handfast kärlek.

Ifall ett mord, övergrepp eller attentat har inträffat, hur tas nyheterna emot? Hur reagerar man på kommentarerna inom sociala medier?
Ska se här… Förste åhöraren får sån byxångest att den illvrålande slänger sig under täcket i Trygga Rummet. En annan konsulterar ängsligt stamboken om huruvida den ens får yttra sig och i vilken utsträckning. En tredje har lite otur med att tänka utanför reservatet och lägger istället allt krut på att skjuta budbäraren. Känns det friskt?

Är detta ett adekvat sätt att hantera information/kommunikation i en tidsålder som till och med fått sitt namn efter dessa företeelser? Nja… Det här bör nog fasen allt och alla ta sig en rejäl funderare på. För denna oproportionerliga besatthet över vad som sägs vore då fasen värd en egen diagnos i nästa utgåva av DSM. Ord mer kontroversiella än mord? Come on! Icke sunt nånstans.

Avslutningsvis
Genom hela detta inlägg har jag talat klarspråk. Du må hålla med, mot eller lite av varje. Men har du problem med själva grejen att jag gör det… Då är nog du en del av problemet.
Kom gärna på bättre tankar!

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s