”Inga svenska traditioner på våran…eh, kulturarvslista!”

UNESCO (Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur) har flera strängar på sin lyra. Deras världsarvslista känner nog de flesta till. Men vad de bland annat också sysslar med är förteckning av sk. Immateriella kulturarv. Traditioner, ritualer, hantverk, instrument etc. Det står alla länder fritt att nominera vad de anser bör ingå. Sverige (eller rättare sagt de som satts att föra vårt lands talan) väljer dock att låta bli.
Smaka på nedanstående formulering. Spott ut! Desinficera!

Det är ganska många gånger problematiskt att hävda att ett visst kulturarv eller en viss tradition skulle vara viktigare eller ha större betydelse än en annan. Det tycker vi, i nuläget, att det inte finns anledning att göra, att inordna dem i en sådan typ av värdehierarki”, säger en viss Per Olsson Fridh. Herrn ifråga är statssekreterare på kulturdepartement. (Och tillika Miljöpartimärkt, surprise!)

Stanna upp här! Backa bandet… Vi har alltså ett kulturdepartement som ser vårt kulturarv i termer om ”problematiskt”. Suck, era kissnödiga stycken!

Det är tjänstefel av ett Kulturdepartement att inte vilja skydda – och framhäva svensk kultur”, twittrar historikern och författaren David Lindén. Jag instämmer. Vidare skriver han: ”Att Miljöpartiet har ansvar för kulturpolitiken gör mig alltså mörkrädd. De verkar nämligen inte ha en susning om svensk kultur.” Här instämmer jag emellertid bara i första meningen. Jag tror nämligen att de tvivelaktiga element vilka nu rumsterar om på kulturdepartementet (med Alice Bah Kuhnke vid kopplet) snarare har mycket god koll på svensk kultur – under avdelningen ”Vad vi helst vill se mindre av”.

Den kulturpolitiska styrningen verkar lågintensivt, men stadigt. Med diverse piskor och morötter ser man till att främja vad man anser vara ideologiskt korrekt, dvs Alice Bah Kuhnkes identitetspolitiska agenda. Och utefter denna måttstock betraktas sedermera den sk. ”majoritetskulturens” yttringar som antiprogressiv barlast. Den vill man tona ner. Och vore det ju då inte förskräckligt om man råkade göra sitt jobb och hävda den internationellt?

Som kulturarbetare kan jag inte annat än att återkommande sätta mig på tvären. Detta förakt mot vårt gemensamma arv bör icke stå oemotsagt. Om kulturdepartementet har problem med svensk kultur ska de inblandade självklart entledigas från sina uppdrag. Lämpligen därefter ersättas av personer utan byxorna fulla av nymarxistiskt nyspulver. Tjänstemän som klarar av att göra vad de är till för helt enkelt, vilket råkar handla om något så fint som att arbeta för vår kultur. Svårare än så är det inte. Gör’t!

RELATERAT: ”Ut med politiken ur kulturen!”

RELATERAT: ”Språk och kultur är inga leksaker”

KÄLLA: Inga svenska traditioner på Unescos listor över immateriellt kulturarv

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s