Himlabry

Nyligen skrev jag det utmanande, tankeprovocerande inlägget Himlasteg. Det öppnade med följande premiss:

”Om jag säger att jag tror på Karlsson På Taket; att jag accepterat honom såsom Guds son och min personlige frälsare, och att jag i hans ord och gärningar – nedtecknade genom människohand –  ser min heliga skrift…”

Jag skrev för att få dig att fundera. Kring religion – i privat respektive samhällelig kontext. På tolerans, intolerans, värderingar och konsekvenser. (Har du inte läst den – gör det HÄR!)

Nu resonerar vi vidare!

Det var inte utan anledning jag valde en barnbokskaraktär till mitt exempel. Jag tänkte att en sådan, oavsett eventuell befintlig tro, skulle få dig som läsare att reagera i stil med: ”Hur kan någon ens komma på tanken att tro på nåt sånt?

Du vore säkert inte ensam om den reaktionen. Du ser, den är nog hyfsat snarlik hur, låt säga, anhängare av den ena religionen kan tänkas se på anhängare av den andre. Och vice versa. Eller hur vissa ateister reagerar på fenomenet religion överhuvudtaget. Även den som upplever sig som toleransen personifierad kan i reaktionen inför min Karlsson På Taket-svada ha ställts inför några mindre trevliga sanningar om sitt eget förhållningssätt. Det var meningen! Ty föga är egentligen så självklart om man tänker utanför den egna personliga värderingssfären.

Funderade du? Vad kom du isåfall fram till? Anser DU dig ha rätt att ifrågasätta vad någonannan tror på? Och har denne isåfall samma rätt att ifrågasätta dig? Eller kan vi enas om att var och en må bli salig på sitt?

Min personliga ståndpunkt är glasklar där. Whatever peels your banana! Det är inte upp till mig att döma någon. Alla ska ha rätt att utöva sin religion/livsfilosofi på det personliga planet. Detta utgör ena hälften av religionsfrihetens innebörd.

Sen har vi den andra. För det finns en sådan. Religionsfrihet är nämligen inte bara rätten att utöva sin egen religion, utan också rätten att slippa styras av andras. Där kommer samhället – vårat gemensamma – in i bilden. Vid vilken nyans anses religiös övertygelse gå från att vara personlig angelägenhet till att bli samhällets huvudbry? (Minns du inte, gå tillbaka och läs!)

Jag antar att de flesta av oss kan enas om att de gröna nyanserna inte innebär några problem, annat än eventuellt självpåtagna för den det vederbör. Själva faktum att en individ tror på någonting, om det så är en banal barnboksfigur, är i varje fall inget som berör samhället (eller ens andra individer, såvida inte trosutövaren skadar sig eller på annat sätt uppenbart far illa).

Det är när vi äntrat de brandgula områdena som de egentliga frågorna flockas. Hur långt bör samhället sträcka sig för att tillmötesgå den/de troende? Och här finns det allt från smågruff till större kollisioner i behov av överläggning.
Aktuellt just nu är om huruvida det borde vara en rättighet att bära religiösa symboler/plagg på arbetsplatser där klädkoden säger något annat. Kors? Slöja? Nunnedok? En propeller på ryggen? Var sätter vi gränsen och isåfall varför? Låt frågorna rådbråkas, för det är nu det må ske med förnuftet före. Inte sen, vilket vi ska se.

Någon påtalade på sociala medier att hänsyn endast bör tagas till anhängare av etablerade religioner. Hur tycker du? Själv tänker jag annorlunda! Har vi väl etablerat att det är var och ens rättighet att tro på vad den vill så har vi också sagt att all tro bör behandlas lika. Vilket jag för övrig anser på flera punkter. Samhället/staten bör sträva efter likabehandling, inte särbehandling!

Någonstans kring de mörkare brandgula nyanserna lär frågan om blasfemiförbud osvikligen komma på tal. Vid det laget befinner vi oss i en besvärlig vindtunnel. Det lär blåsa hårt i ena riktningen – mot det röda. Och att då försöka vända utvecklingen kan visa sig bli mycket motigt. Men inte detso mindre jävligt nödvändigt. Väl inne på rött finns nämligen inte mycket till återvändo alls. Där vill vi inte hamna! Inte om vi värdesätter vårt fria, demokratiska samhälle.

Det är ehuru lättare att flyta dithän än vi tror. Framförallt för att det finns så många goda, men illa genomtänkta föresatser. ”Det råder väl religionsfrihet även om det inte är tillåtet att kränka nånannans tro?”, är exempel på sådan.

Visst, det låter tolerant och mysigt. Men tänk linan ut! Ponera att kränka i ovanstående mening övergår till att bli synonymt med smäda, vilket lätt… kan… bli fallet… om man är lite för liberal med defintionerna (och/eller månne en smula ivrig att behaga). På det följer tråkigheter! Du ser, många religioner är ganska hyfsade på att definiera saker som dess anhängare bör känna sig smädade av. Och må jag då påminna om att ”du skall inga andra gudar hava jämte mig” förekommer lite här och var i olika tappningar…

Att öppet bekänna sig till gud X skulle alltså således kunna tolkas som en kränkning av gud Y. Och vice versa. Vilken deitet som i slutänden torde få sista Ordet handlar bara om en faktor: vem av dem som har aggressivast anhängare. Låter skojigt, va?

På vägen skulle vi därtill göra roadkill av yttrandefriheten. Tänk dig ett domstolsväsen fullt upptaget med att beivra Grovt Kränkande Hatbrott av typen: ”Gud är dum”, ”Buddha är snyggare än Shiva”. ”Det är tråkigt med långfredag” etc. Och själv skulle jag troligen få skaka galler, om inte annat så för för inlägget du just läser.

Vill du ha exempel på Vägs Ände så råder det inte direkt nån brist på ”teokratiska” stater i världen att studera. Hur dessa behandlar yttrandefriheten, åsiktsfriheten, rättssäkerheten och demokratin talar för sig självt. Do the math!

Ska vi sedermera återanknyta till religionsfriheten så bör konstateras att den vid röda nyanser vore historia. Den enskilde människan har då inte längre rätt att välja sin tro. Ej heller undkommer hon att få sitt liv styrt av andras. Game over!

Religion gör storstilad comeback just nu. Och det kommer snart att börja ge avtryck tydliga nog för envar att uppfatta. Det relativt sekulära samhälle vars ynnest vi åtnjutit under de senaste decennierna är ej längre att ta för givet. Inte ens den sekulära staten.

Därför bör diskussionen kring religiöst inflytande – vid vilken nyans som övertygelse anses gå från att vara personlig angelägenhet till att bli samhällets huvudbry – föras nu, kring gränsen mellan grönt och brandgult. Inte väntas med tills vindtunneln mot rött har öppnat sig på full gavel. Då diskussionen riskerar att bli omöjlig. Eller rentav olaglig.

/Leo

Annonser

4 thoughts on “Himlabry

  1. Vill du ha med håll !
    vill du att jag i fråga sätta det du säger ??
    Det du skriver är sant på alla sätt men oxå så fel på andra sätt !!!
    Vill du ha lite debatt??då är det ju av vikt att debattera i mot !!
    Vill du ha motstånd, få mig att tänka??
    Då så gör då så !!

    • Varken mot- eller medhåll är väsentligt. Utan att uppmana till tänkande hos envar som läser. Sen kan det tänkandet hamna precis var som helst. Vilket är precis som sig bör. Lyssnar dock gärna på dina synpunkter.
      /Leo

      • Mm synpunkter
        Dem har jag massor av, bara inga bra just nu. Men visst människor är vanedjur och vill gärna känna tillhörighet.
        Man kan visst få människor att följa en så totalt att man ger upp allt, till och med sig själva. Man kan få människor att tro på vad som helst, till och med att Karlsson på taket är gud.
        Det är för att vi vill tro verkligen tro
        Nagijala,himmel,helvete vad du än vill, det finns människor som kan påverka genom att bara finnas.Man kan uppenbarligen få folk att tro att hjärnan sitter i hudfärgen, eller att saker som finns inte finns och tvärtom.
        Låter detta som svammel, Bra! För det är vad det är. MEN det är oxå en del av sanningen, svammel eller ej folk är flockdjur och vi vill tillhöra.
        Relioner, alla har startat någonstans av oss människor.
        Eller som en man på 40 talet,fick helt vanliga människor att hata varandra, grannar, vänner.Att vi åter igen vänder oss mot varandra är bedrövligt.
        Jag har insett att min syn på himmel och helvete är totalt olika från andra som tror på dem.
        Jag tror på demokrati, jag tror inte på radikala grupper, jag tror på att hjärnan sitter i huvudet, jag tror på att man kan snubbla och hamna fel, jag tror på en andra chans , jag tror på frihet.
        Nå väl något blev det i alla fall. //Ulrika

  2. Hej.

    En religions giltighet avgörs av dess våldskapital, samt dess ekonomiska tillgångar, dess sociala kontaktnät med diverse slags makthavare samt dess förmåga att uppfattas som legitim sammanhållande kraft hos en specifik grupp jämfört med och i motsatt ställning med andra grupper.

    Så kan du få ihop tillräckligt många tillräckligt högljudda våldsberedda personer så kan du få din religion legitimerad av staten.

    Kan du dessutom kombinera din religion med en etnicitet och en pigmenteringsvariation sitter du säkert i sadeln.

    Alternativet är givetvis att låtsaskompisar, oavsett grad av våld, ekonomi, eller tradition inte tillåts spela större roll än andra vanföreställningar eller schizoida skov, och att den som i låtsaskompisens namn nyttjar våld mot andra behandlas på samma sätt som psykotiska personer; potentiellt livstids inlåsning beroende på patientens grad av separation från verkligheten och risken för nya våldsdåd.

    Sedan är det ju så att ingen Abrahamitisk religion tillåter avvikare om den är i besittning av världslig makt – vilket är en ledtråd till problemets kärna; som alla totalitära system måste avvikelse inte bara elimineras utan själva taken på att avvikelse kan existera måste elimineras.

    Just nu är islam på uppgående, och kristendomen sällar sig alltmer till judendomens öde – en borttynande rest med allt mindre realpolitisk relevans, sett den långa tidsskalan. Det sekulära samhället där ens tro är en privatsak i nivå och paritet med andra livsstilsval är en anomali och vi kan mycket väl få uppleva dess utslocknande, både samhälle och idé.

    Lösning? Det beror på ens egen utgångspunkt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s