Osanningen utan namn

Att vidhålla en osanning när både mottagaren och avsändaren vet att det är osanning, finns det något bra ord för det egentligen?”, undrade en Twitterföljare häromdagen. Det fick mig att fundera. Och upptäcka ett tänkbart språkligt tomrum. Samt även inse att jag för egen del redan fyllt i det.

Jag har mitt lite speciella förhållande till språket. Å ena sidan kan jag vara mycket skeptisk till varje Storebrorsosande ansats att införa eller stryka ord. (Eller inte minst ohemult tänja på deras betydelse.) Å andra sidan drar jag mig inte två sekunder för att ta ut svängarna friskt när jag anser det så behövas. Eller kankse främst när jag upptäcker att något saknas. Finns tanken men inte ordet så finns det väldigt snart ett ord. Som sig bör, om man råkar vara Leo Flavum.

Den gemensamma osanningen
Att vidhålla en osanning när både mottagaren och avsändaren vet att det är osanning, finns det något bra ord för det egentligen?”

Jag vet mycket väl vad vederbörande syftar på. Premisserna för företeelsen ser ut enligt följande: Tänk dig en osanning – inte nödvändigtvis direkt lögn, men i varje fall sanning med tvärmodifikation – vars tvivelaktiga natur envar i någon grad känner till, men ändå talar om sinsemellan som vore den sanning. Vi har i svenskan, mig veterligen, inte haft något fulldugligt begrepp för den här företeelsen. Så jag har tagit mig vissa friheter.

Gängsefalsarium, har jag använt mig av under många års tid för att beskriva det här. Likaså tvåvägsbåg respektive allmänbåg. Av de senare två syftar det förra på när företeelsen uppstår mellan två individer, det andra när detsamma sker kollektivt eller i offentligheten – antingen i form av ”allmänt accepterad (men jävligt tveksam) sanning”, alternativt motsvarande halvanka sprungen ur offentliga debatter/media.

Låt mig ge ett par exempel
Vi kan börja med en wrestlingmatch. Alla vet att den är show snarare än match. Alla vet likaledes att resultatet redan från början är riggat. Lik förbaskat talar man om wrestling som om det vore sport. Och på sportkanalerna figurerar det lika naturligt som brottning, boxning, fotboll, golf… you name it! Gängsefalsarium så det förslår!

Tvåvägsbåg har vi exempelvis att göra med när Hilda och Hulda diskuterar Gretas grönsaksland och dess förmodat undermåliga jordmån. Båda vet de nånstans att hade bara Greta rensat bort det invaderande beståndet av lupiner så hade det nog tagit sig lite bättre med salladen. Men med åren har sanningsmodifikationen, troligen av hänsyn till Greta, glidit allt djupare och kommit att internaliseras i medvetandet. Nu till den grad att de båda automatiskt tänker på jorden (som för övrigt en gång skopades dit av Gretas före detta odugling till make) som problemet. Inte lupinerna.

Politiken är en outsinlig källa till allmänbåg. Isynnerhet i valtider. ”Vi fixar världen på hundra dagar”, är det väl ingen som egentligen tror på. Men man diskuterar som om det vore liiite mindre orealistiskt än det i själva verket är. Kanske till och med möjlig sanning? Nypan salt är såattsäga inbyggd i systemet.

Känsliga debatter ska vi bara inte tala om. Eller, jo det ska vi visst. Minns du förslagsvis 2013? När det gjordes grillfest av Stockholmsförorternas bilflotta samt offentliga byggnader som råkade ligga i vägen? Minns du då också i vilken grad förklaringsmodellen Brist På Fritidsgårdar valsade runt? Eller varför inte dyra SL-kort och/eller svåröverkomliga kapitalvaror? Andra incitament, kanske främst de mest följdriktiga, undveks helst. Stundom med precision. Allmänbåg in action!

Notera att många av dem som diskuterade i dessa termer var allt annat än byfånar. Vi snackar om medvetna, intelligenta personer – synnerligen kapabla att se större sammanhang och lägga ihop två och två. Man hade således hyfsad koll på sanningens många facetter. Men det fick likväl bli fritidsgårdar och iPhones det strandade vid.

Oro tycker människor inte om. Därför går vi ibland långa genvägar för att slippa möta den i sin akuta skepnad. Det här ser vi i mycket av det tänk som omgärdar miljöfrågor.

Medborgaren anar att varesig hennes nya miljömärkta bil (med brännvin i tanken och som kostade enorma naturresurser att tillverka), de ekologiska gojibären från andra sidan jordklotet eller att hon firar Earth Hour gör värst mycket skillnad. Men hon, i ystert sällskap av sina väninnor, intalar sig gärna att så är fallet. Gängsefalsarium – once more with a feeling! Och kanske minskar det oron kring den överkonsumtion hon införlivat i sin livsstil, och som orsakar reell miljöskada.

Bågets Bäst Före
Till skillnad mot den vita lögnen, som tenderar att vara hyfsat temporär, kan ett gängsefalsarium hålla i sig över tid. Kanske rentav följa med tiden och förändras i takt med den? Idag är det inte lika självklart att man talar om Fritidsgårdsbrist som alla mordbränders moder. Det har migrerat över till andra facetter, bland annat yrkeskriminellas inflytande. Visserligen höjer detta den totala sanningshalten avsevärt, vill jag påstå. Men Den Röda Bågtråden lever och frodas likväl – i det att man i resonemanget helst söker/talar om offer, inte förövare. Och man bortser följdenligt från vilka beteenden som samhället betingar fram.

Andra allmänbåg har ehuru betydligt kortare lagringstid. ”Vi fixar världen på hundra dagar” torde exempelvis tänkas nå visst avslut redan på den hundraförste. Det är också troligt att den tvåvägsbågnande skuldfrågan avseende Gretas grönsaksland torde återgå till de vackra, men ack så invasiva, lupinerna. Vid hennes frånfälle, typ.

Xhaimeran
Ordet gängsefalsarium är vid det här laget ca 10 år gammalt. Jag minns att jag för första gången kom att använda det i ett notisblock, i och med att jag i all hast nedtecknade någon obskyr fundering. Emellertid har tanken legat och guppat där än längre. Ty jag erinrar mig att det faktiskt finns en xhaimerisk glosa som beskriver företeelsen. (För närmare information om Xhaimeran, se HÄR!)

När jag ser efter i mina anteckningar från 2001 hittar jag en referens till gloskartoteket. Jag gräver en stund, skyfflar gulnande papperslappar i rasande fart. Och mycket riktigt! Inom kort stöter jag på substantivet ruye, vars förklaring lyder: ”Osanning som alla känner till, men bortser från.” Ja… Där har vi det!

Varför? Funktionen av beteendet?
Varför ägnar vi oss då åt sånt här. Vad fyller beteendet för funktion? Jo, det har nog sin mycket mänskliga förklaring. Eller flera stycken, rättare sagt. ”Kejsarens nya kläder”, var det nån som föreslog. Visst! Rädsla för makten är ett kraftfullt incitament att dana båg och falsarier. Det kan således vara en förklaringskomponent. Men bara en…

Jag tänker såhär:
Den främsta funktionen bakom gängsefalsarier, tvåvägs- och allmänbåg är den av socialt vaselin. Människan behöver göra det dagliga sociala livet smidigare. Därför låter man sig, med varierande grad av insikt, ankra fast en tveksamhet i något som åtminstone närmar sig sanningsläge. Och där får det stå kvar. Tillsvidare.

Signalvärde, är en annan funktion, vars roll vi icke bör underskatta. Människor positionerar sig socialt, söker visa var man står – i enskilda frågor eller rentav livsstilsmässigt – genom det bekväma cykloperi som gängsefalsarierna erbjuder.

Vidare tänker jag att det kan funka som copingstrategi. När ens personliga situation, eller situationen ute i världen, känns svår? Som till exempel när klimatångesten ger sig tillkänna? Och man inte riktigt orkar gå ner sig i sammanhang och problemkjellor?

Nåväl! En annan, och väldigt naturlig, komponent ligger i vår önskan att snofsa upp tillvaron några snäpp. För i all ärlighet, en wrestlingmatch blir nog fasen mer spännande om man gemensamt låtsas att den är på riktigt.

Avsaknaden och dess eventuella förevändning
Jag är inte ofelbar. Jag kan mycket väl ha missat att det trots allt finns ett fullt ändamålsenligt, existerande begrepp som beskriver företeelsen. Isåfall anmodar jag envar att kommentera eller höra av sig. Men jag har en känsla av att det verkligen saknas i svenskan. Och det gör det hela en aning intressant. För det är månne inte utan sin anledning?

Det ligger nog i företeelsens natur, tänker jag. För att ett gängsefalsarium ska bibehålla sin beskaffenhet och fylla sin fulla funktion så tarvas nog också att var och en inte låtsas om att det finns. Ett allmänbåg omgärdande allmänbåget, med andra ord, och som är förutsättningen för dess existens?

Är det här en gordisk knut som midashuggs i samma stund som den nämns? Fundera gärna! Och skulle funderingarna bli fruktbara – hör av er. Inquiring minds wanna know!

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s