Det var en gång ett knivhugg

Någon högg en kniv i nacken på en polisman. Nära Medborgarplatsen. I huvudstaden. Det skedde på förmiddagen. Det når mina öron (eller rättare sagt ögon) några timmar senare, då jag just stigit upp. Tack vare privatpersoner på sociala medier.

Nog för att jag vid tillfället ännu inte hade hunnit få i mig erforderlig mängd kvällsligt morgonkaffe, men hur kunde jag ha missat det här? I tidningen som jag nyss läste?

Jag går igenom blaskans förstasida ännu en gång, håller noga utkik. Och där hittar jag den till slut. Ungefär en skärmslängd från sidfoten. Aviserad med… kanske inte största typsnittet i lådan. Jag ser mig om annorstädes, på likvärdiga platser. Lite uppmärksamhet här, lite mera där… Men överlag samma. Blott en dryg handfull timmar efter att mordförsöket ägt rum tycks det fullkomligt ha tappat sitt värde som toppnyhet.

Visst, folk skjuts som lösgodis numera. Risk och rädsla har glada dagar. Bränder regnar i takt med stenarnas bummel. Och terrorn är inte längre än en kofångare borta. Men ändå! Håller vi på att bli såpass avtrubbade? Bryr vi oss inte?

I somliga kretsar raljerar man om att media rakt av och medvetet tystar ner. Den förklaringen stryker mig inte direkt medhårs. Visst har det kunnat anas ett mönster av medial blåskatarr kring rapporteringen av vissa händelser – de där som skulle kunna tänkas vidimera nån blåsippa nånstans i backarna. Och visst har det, i tider då man tycks ha lite svårt att hålla skiljelinjen mellan nyhetsrapportering och opinionsbildande, lekts såväl blindbock som skolgårdstribunal. Men det är annat i görningen. Och det har, Ockhamskt nog, med utbud och utkomst att göra.

Gängse våldsbrott tenderar numera att bränna sitt Bäst Före-datum på ingentid, för att sedermera förpassas till platser dit på sin höjd sökmotorernas spindlar hittar. (Medan däremot allehanda umbärligheter – från Trumps Twitterutbrott till att nåt TV-höns tagit sig en mellis på Mallis – får flera dagar på sig att blöda sönder ens arma läsarögon) Vissa brott tycks emellertid klibba sig fast som sirap på förstasidorna, och det i veckor, rentav månader. Som om de vore… pågående?

Skärskådar man de hyfsat makabra snaskreportagen om väl valda kriminalfall på sistone – bland annat turerna runt den sk. ‘Arbogakvinnan’ samt mordet på journalisten Kim Wall – så framträder ett med svenska mått nytt modus i skriverierna. Inte nytt som i nytt. Snaskats kring mord har det ju sannerligen gjorts förr. Det tillkomna ligger i upplägget – ett som undertecknad i egenskap av sagoberättare är tämligen bekant med.

Vad vi ser är the missing link mellan reportage och deckarnovell. Eller ‘berättande journalistik’, som det stundom kallas. Och inte alla gruvsamheter lämpar sig för den sortens upplägg. Men i brottsfall likt de tu jag nyss nämnde ligger förutsättningarna ofta på plats. Färgstarka karaktärer, intrig, spänningselement, manipulation, våld, svek, kärlek, sex, övergrepp…

Av detta bygger man en följetång som nyper tag i läsaren och ser till att hon återkommer – uppslag för uppslag, vecka efter vecka – tills alla detaljer fallit på plats och samtliga berättelsetrådar nått vägs ände. Textavsnitten är i själva verket scener. Något händer i var och en. Subjektiva intryck staplas och portioneras ut. ”Närvarokänsla”, som man skulle ha kallat det på en skrivarkurs i skönlitteratur.

Det här funkar! Det här säljer! Läsarna klickar och läser och klickar och… Men som sagt, inte allt lämpar sig att presentera i detta format. ”Det var en gång ett knivhugg…” Not so much!

Som du nog mellan raderna märker är jag inte jätteentusiastisk. Hur mycket jag än älskar sagoberättande så finns det en plats för allt. Och vissa platser skulle jag önska att man höll reserverad för kall fakta. Samt att kall fakta faktiskt finge den plats den förtjänar.

Media är en skog. Klickbeten, nöjesrelaterade icke-nyheter, opinionsbildning, agendasättande- och berättande journalistik… Det börjar bli kämpigt att hitta nyheterna ens på nyhetssidorna.

Kanske beror det på att medierna söker vara ett upplag av lite för många format samtidigt? Navet som alla ansluter till, bloggen som alla läser, produktplaceraren som alla annonsörer pröjsar högt för, veckotidningen med senaste skvallret, klicksajten där ingen kan ana vad som hände sen, partilinjens passare, profilernas hemvist, samlingsplatsen för de politiskt engagerade (exklusive läsarkommentarerna, förstås)… och nu senast – Reader’s Digest med deckarsmak.

Jag kanske är orättvis nu. Men det blir som synes lite ont om plats över åt krass verklighet – utan skabrösa detaljer med benägenhet att suga åt sig extra läsaruppmärksamhet. Och råkar det en dag vara trångt på toppen får det mindre klickvänliga vackert flytta på sig. Det är en fråga om läsarsiffror in och inkomst ut.

Nåväl… En sak är dock säker. Folk håller ingalunda på att bli avtrubbade. Och de har inte slutat bry sig. Nyhetsutvärderarna må se ett mordförsök utan synnerligt snaskiga detaljer i termer om dussinvara. Folk i gemen gör det inte. Oavsett hur och var jag ser mig om – analogt eller digitalt – så noterar jag att det reageras.

Man uttrycker sitt stöd för den drabbade polismannen, gläds över att hans tillstånd inte är livshotande. Samtidigt snurrar funderingarna kring den egna säkerheten. ”Kommer någon att smyga sig upp och hugga mig i ryggen?”, skrivs det inte raderna. Men väl mellan. Och man tycks sannerligen ha noterat, precis som jag, hur hastigt ett mordförsök på en polis i vårt demokratiska samhälles tjänst kunde trilla mot förstasidans fot. Var och en med sin egen slutsats om hur lite livet väger.

Våldet må ha tappat sitt värde som toppnyhet i media. Men har på inga vilkor fallit till normaltillstånd hos människorna. Jag finner det trösterikt.

/Leo

Annonser

One thought on “Det var en gång ett knivhugg

  1. Letade efter den här nyheten på SVT igår kväll, men gav upp när jag scrollat ner till en ”nyhet” om en kvinna som fått håret färgat i fel färg hos frissan. Om det har större nyhetsvärde så är vi riktigt illa ute.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s