Vid tankesten och insjö

Vid alla vägars ände
Väntar tankestenen stegen in
Stum vid stammars glänta
Mot underjordars grind

Där samlas varje mening
Som längs skogsstig traskats fram
Där skepnar sig i drömmen
En skapelse i hamn

Så jag väntar där i tystnad
Det osagda förnam
Tills färgmättnad i kringet
Ger tanken sinom
Sitt förborgade namn

Vid höstanlövens lågor
Slår insjö stilla ro
I allt som menat vore
När nuet blivit då

Där begrundandet står skrivet
I skummet längs din strand
Till kluckandet av vågor
Slår slutets strängar an

Så jag vilar där till stundom
I svunna ordens ljud
Till alla dina sånger
Som om intet fanns
Bland allt till slut

Det höstas i mitt sinne
Ta min hand

/Leo

Annonser

5 thoughts on “Vid tankesten och insjö

    • Hösten är en märklig tid då vägar börjar och vägar slutar. I detta skeende förbinds skönhet med vemod. Det är längtan till den nya vandringen. Samt den åminnelseljuva saknaden efter den som varit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s