Agensterminatorn

En del av Skynet överlevde tydligen stålbadet i Terminator 2 (nej, senare filmer räknas inte). Nån liten komponent, nåt lömskt ohmskt motstånd… Vad vet jag? På gamledar måste det emellertid ha gått en ABF-kurs och fått jobb som inkvoterad rubriksättare på SVT. Eller vad tror vi om…

Det är underligt det där. Vapen som beskjuter villor, lastbilar som begår terrordåd, knivar som liksom inte kan låta bli att springa in i folk… Som om det mordiska neuralnätverket till slut kläckte lämpligaste avsopninsmetodik att tillägna sina köttpåsar till skapare. Tingen blir subjekt, sen får människomanickerna slåss om vad satsdelar som blir över. Hasta la vista, era eländiga kromosomadverbial! Maximum overdrive!

Sen ser man sig omkring och gör en annan iakttagelse. Kanske är det inte främst tingen som börjat göra en massa saker. Utan mer människorna… som helst undviker. Eller om inte annat förefaller osedvanligt passiva. Saker händer, men få tycks vilja tala om vems händer det är som gör att allt händer. Kvinnan överfölls. Eller patienten kopplades ur

Kan det vara så att Skynet än en gång följt med i tiden och hållit sig uppdaterat? Adjö bulkig hydraulik, hallå nano! I människorna har det låtit smyginjicera sig och kryper omkring där i blodomloppets mörkaste vrår. I form av nån sorts mikrobiotisk agensterminator, orsakande elakartad passivurm i allt från hjärnstammens huvudsats till den kletigaste av bihangets bisatser.

Att kvinnan överfölls låter kanske inte faktum att männen överföll falla bort helt. Men till sidan. Lite sådär i lagom psykologisk skugga. Och visst, patienten kopplades ur. Men vem var det egentligen som kopplade ur patienten? Den pratar vi mindre gärna om.

Än sen den blodtörstiga lastbilen? Om vi nu förmodar att den trots allt hyste en förare bakom styrstången, hade då denne blivit radikaliserad eller för egen maskin anslutit sig till en terrororganisation? Och vadan när vaggan gungar handen, som i: ”Jag lät min hand ta tag i hennes…” STRUKTURERNA MADE ME DO IT!

Inom psykologin återfinns begreppet Locus of Control. Den kan vara intern eller extern, och beskriver en individs uppfattning om var kontrollen över situationer och skeenden är belägen. Intern kontrollokus talar om att individen söker förklaringar i sitt eget handlande (eller brist därav). Emedan individer med extern kontrollokus upplever sig främst stå under påverkan av faktorer bortom den egna kontrollen. När något inträffar tenderar de sålunda att placera upprinnelsen i ett Annanstans. Ibland är Annanstanset direkt, som till exempel andra människor. Det kan också vara abstrakt. Som slumpen, ödet, valfri deitet… Eller varför inte strukturer.

Att leja ut sin agens är väl kanske inte det mest konstruktiva man kan syssla med. Med det har sina bekvämligheter. I baksätet hamnar det egna ansvaret. Ratten rattas av nån annan. Och dumma dumma dumma omvärlden som inte ens har barmhärtighet nog att fly en ett körkort. På så vis har man månne förklarat sig själv maktlös. Men också i detsamma frälst sig från förskyllan. Och har man ”tur” finns det någon som vill, och orkar, lyssna på hur hjälplös man är. Kanske till och med en hel samhällsorganism?

Pavlov och hans hundar torde säkert kunna förklara resten. Om hur beteenden som belönas sedermera förstärks, oavsett hur destruktiva. Sen snurrar karusellerna. Och den rosa sockervadden nystar sig stadigt kring hjärnstammen, med öronen som plus- och minuspoler.

Inbäddad i den kollektiva kulturen drar extern kontrollokus oss några steg längre ner i bollhavets gungfly. Vi vänjer oss vid bekvämligheten i att om inte överlåta, så i varje fall översläta ansvaret. Till sådan grad att månne hela konceptet Ansvar till syvende börjar te sig diffust. Lite olustigt, till och med. Det blir helt enkelt smidigare att abstrahera bort det ur hörhåll. Hörs inte, finns inte! Men det skvallrande hjärtat stavas språket. När samtiden ristar järtecken är det ju, som bekant, sällan sent att svara.

Det är då vi får vapen som beskjuter hus och lastbilar som kör över folk. Men även tafshänder med till synes egen vilja. Eller braskande händelser beskrivna i passivform. Passivform avleder ju och skyddar från ansvar. Både den som utförde en viss handling. Men faktiskt också den som beskrev vad som hände. Ansvar who?

Locus of Control indikerar inte verklighet per definition, det ska än en gång klargöras. Däremot upplevelsen av var kontrollen över vår verklighet befinner sig, vilket gör den till en väsentlig komponent i hur framtida handlingar och beteenden planeras. Och dessa blir sedermera absolut verkliga, vilket bör hållas i skallemejan när vi talar om frihet och ansvar. Vart vi styr har betydelse för var vi hamnar. Hur vi upplever att vi kan styra har betydelse för hur vi försöker.

Du råder månne inte över varthän den där mörka landsvägen leder. Men dina ben däremot. Där har du ett eller annat att säga till om. Och vem säger att de prompt måste vandra just på landsvägen? Ja… Vore det verkligen så kontroversiellt att antyda att vi, planetens förmodat mest intelligenta varelser, är såväl kapabla till som ansvariga för att styra våra steg?

Kanske skulle det inte vara nånvidare idé av Skynet att börja skicka massa Terminators och grejer. Ty när så skedde kvicknade ju människan till rejält. ”There’s no fate but what we make for ourselves…”, blev hon plötsligt klok på. Så vore det då inte smartare, om du nu råkar vara ett mordiskt neuralnätverk i färd med att kassera köttpåsar, att erbjuda dem frihet från sin frihet. För det är ju inte helt otänkbart att de skulle nappa. Och månne inse sitt misstag alldeles för sent?

En människa avfyrade det där vapnet. En annan människa satte rubriken som gav det döda tinget människoagens. Glöm Cyberdyne Systems, superchip och robotfabriker. Skynet måste ha kokats ihop på nån humaniora-institution nånstans…

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.