Gemeniter vs Sär Skrivare – en klasskamp i skrift

du har kanske lagt märke till dem? en prat- och skriftglad skara, inom vilken många tycks ha tagit bondpermis från samma svensklektion. du vet den där då det lärdes ut stor bokstav efter punkt. yngre förmågor i kretsen förefaller till och med ha skolkat bort hela konceptet med skiljetecken men frukta icke det brukar rätta till sig med åren *emojox* *enemojoxtill* haha *ultracool gif-animation som skulle rockat sockan 1997*

Ingen kan vara spjutspetskompetent på allt. Man har sina styrkor och svagheter – somliga medfödda, andra förvärvade, de flesta lite av varje. Och det där med att föra pennan är inte allas grej. Häromkring är dock ren analfabetism tacknämligen ovanlig. De flesta kan uttrycka sig någorlunda i skrift. Men små sprickor avslöjar var eventuella skor klämmer. Särskrivning, till exempel. ”Gå till kassa kön”, du vet… Men inte alla misstag kommer sig nödvändigtvis av att det tagits miste. Den enes bug, den andres feature?

VVV – Verserad Versalskeptisk Vebbungdom! Eller ungdom och ungdom… Några av dem har just passerat trettioårskrisen… vid sisådär fyrtiofem. Jag får tillstå att de vid First Contact för några år sedan orsakade mig smärre syntax error. Jag menar, nog fasen för att deras skrift osade talspråk på sina håll. Men egentliga tecken på skrivsvårigheter var det ju ont om. Det låg något alldeles för metodiskt i felandet. Framförallt i den där återkommande frånvaron av versal efter punkt. Inte alla vebbungdomar, inte alla gånger. Men mönstergillt och väldigt gärna. Vadan?

Ja, varför väljer man att skriva som en kratta när man i själva verket är en välkammad satsdel ur en åtminstone någorlunda besutten ordklass? Jag har mina föraningar. Och när man betraktar det sociala samspelet specimen inom (den på intet vis uniforma) socialgruppen emellan så öses rikligt med vatten på kvarnen.

Frånvaron av versaler tjänar som identitets- och livsstilsmarkör. Precis som vilken designerväska som helst. Inuti ligger ett knippe värderingar och synsätt, vilka den metaforiska väskan är tänkt att skylta. Med sin närvaro förmedlar den, kanske hur dess bärare ser på sig själv, men främst hur hon vill att andra ska betrakta henne. Så jag tog mig friheten att betrakta lite.

VARNING!
Nedan följer ytterst grovkorniga generaliseringar. Fortsätter du läsa är du införstådd med att det gäller #InteAlla, #InteAlltid och så vidare… Yttermera antas att du hanterar inslag av kåserande karaktär samt besitter rudimentär humor. I händelse av tillkortakommanden och/eller att dessa utsikter känns alltför läskiga ber jag dig stänga fliken snarast.

Så…

Gemeniterna demonstrerar…
Vad förenar Gemeniterna – dessa bärare av gemen meningsbegynnelse i egenskap av identitetsmarkör? En hel del, verkar det som! Smak, livsstil, syn på världen…

Låt säga att det i större perspektiv rör sig kring urbant, globalistiskt, internationellt och (post)modernt. Men den rödgröna tråden tycks mig hittills ha löpt stringent inom en tallriksmodell av väl valda spörsmål. Receptet? Något i stil med: Lite ekologiskt, några öppna gränser, ett kryddmått feminism, en klunk sociala frågor, fem skopor obehandlad klimatångest samt en klick handstampad kikärtspuré bredvid det exotiskt namngivna grönfodret – månne avsett att skyla den pinsamma förekomsten av döda djurbitar. Samt ett stänk identitetspolitik, som E621 på det rättvisemärkta moset.

Nota bene! Vidkommande värderingar, ingrediens för ingrediens, fungerar lite som trendkänsliga småaccessoarer, avspeglade i ordvalsmönster över tid. Big deal för Gemeniter, och stilbrott kan peka mot närmaste Avståndstag. Enligt klassiskt Coola Klicken-modus, varken mer eller mindre. Användarna av små bokstäver älskar stora ord. Men rätt stora ord.

Somliga påstår att Gemeniterna skulle vara ”vänster”. Rätt och fel, om du frågar mig. Direkt fel såtillvida att merparten av dem värdesätter marknadskapitalism när allt kommer omkring. (Och tillstår de det inte frivilligt gör iPottan framför snytet det åt dem). Många står rentav långt till höger, om än på den liberala kanten, inte bland konservativa och traditionella. Därav är det sällan man hör ens den mest styrbordsslagna Gemenit kverulera om, låt säga skattetryck. Åtminstone inte offentligt, ty det vore att ådra sig enhörningshorn i sidan.

Vänstervärderingar skvalpar det dock definitivt i Gemenitväskan. Men lika otraditionellt. Utnyttjande av fattiga arbetare i tredje världen torde hennes rättvisemärkning, i den mån hon blir varse, motsäga lika direkt som högljutt. Men globaliserande samverkansrörelser – finansierade av transnationella Storpotäter – stör henne däremot sällan nämnvärt, så länge de blott solar sig under rätt paroller. Lite vänster således, ja. Men nån djupröding i klassisk bemärkelse, nej. Frank Baude torde ha fattat misstro och kickat ut henne ur leden direkt. Demonstranterna i Ådalen likaså.

”Vad väskan av uteblivna versaler också implicit signalerar… är vad den tycker om Lidl-kassar.”

Gemeniten förefaller noga med att inte framställa sig i något som ens i munvattnet andas traditionell överklassdager. Det vore nämligen att närma sig sin imagemässiga antites – den svulstigt fetrike, kolonialt förtryckande patronen. (Vit är han säkert också, den fulingen.) Får icke ske! I den mån hon har makt och ställning tonas det således hellre ner än upp.

Att de facto ha det väldigt gott ställt kan man dock komma undan med (och att konsumera betraktas som guilty pleasure, inte dödssynd), förutsatt att man lovordar (eller ännu bättre, inlåter sig i) synlig välgörenhet emellanåt. Det avgörande ligger i att ha koll på vilka aspekter av sin (över)konusmtion man kommunicerar, respektive ej. Att glassen man köpte kostar mer än köttsoppa för en sjubarnsfamilj är inget man gärna skyltar med. Prislappen då, vill säga. Glassmärket däremot…

Gemeniterna demonstrerar… att de hellre löper med fotfolket än trycker nosen i bourgeoisa bakelser. Det är emellertid här som paradoxen lätt faller ur doxan. För vad väskan av uteblivna versaler också implicit signalerar… är vad den tycker om Lidl-kassar.

De Där Andra!
Hur inkluderande Gemeniten än torde beskriva sig själv så finns det ett umgänge hon (om jag ska uttrycka mig diplomatiskt) helst undanber sig. Jag talar då om en besvärlig allmänhet som i hennes ögon…

… beter sig bonnigt och okultiverat. Som grillar flottig bacon, halsar fulöl, lyssnar på ocreddig musik, klär sig som fjolårets Ellos-katalog, veckoprovianterar stormarknadsvis, åker klimatbesudlande gårdagshärken, röstar fram Trumpar, blåsippor och Brexitörer… Och som självklart inte ens begriper vågskvalpet av underströmmarna i ord som ‘oskön’, ‘snubbig’, ‘rimlig’ eller ‘privilegierad’.

Jobbiga typer, de där! Och värst av allt: Stundligen har de mage att uttrycka sig ofiltrerat i skrift – Sär Skrift. #InteAlla och #InteAlltid, som sagt (kom ihåg att jag varnade dig!) Men återkommande i sitt förekommande. Typ.

Gemeniter vs Sär Skrivare
Sär Skrivare, ja… Eller Baconhöger. Eller obsoletärer. Att betrakta Gemenitiska kluster på sociala medier ger husomhaver en hyfsad indikator på just hur ansenlig portion aversivt Gemensamt engagemang denna kombinerade hackkyckling och Nemesis drar åt sig. Och det skulle ju kunna förefalla en smula… orimligt. Åtminstone sett till det sociala pathos Gemeniter gemenligen tycks, om inte besitta så i varje fall skylta.

Nu vore Sär Skrivare sällan tillrättalagda dunungar och uttrycker sig emellanåt, som sagt, mindre måttfullt och balanserat. Men aversionen gentemot dem går djupare. Dess intensitet och frekvens skvallrar om att det här inte blott är ett simpelt fall av smäll på fingret för dumheter. Eller ens Coola Klicken i färd med hävdandet av sin förmenta briljans visavi den fattiga kusinen från landet. Nej, det är här det blir intressant. Kanske kan det förklara hur Gemeniterna ådrog sig sin Gemenitis?

Det löper ett intrikat nätverk av både skiljelinjer och lite för hudnära likheter dem emellan. Båda duschar de dagligen. Men Gemeniten hoppar i duschen innan hon går till jobbet, Sär Skrivaren efter. Och apropå jobbet så kan de mycket väl tänkas arbeta under exempelvis samma fabrikstak. Men du hittar den förra på kontoret eller IT-avdelningen (eller varför inte styrelsemötet). Den senare på verkstadsgolvet.

Sär Skrivaren kommer oftast från ett arbetarhem. Gemeniten lite varstans ifrån. Men det är inte omöjligt att de för blott nån generation sedan delade samma förutsättningar. Eller rentav närdes vid samma barm?

”Det hon eftertraktar är framtoningen av en underdog, såsom den bekväds i dikt, sång eller tv-serie.”

Grovarbetaren på fabriksgolvet kan – i den mån han besitter yrkesskicklighet och nit – välja att säga upp sig och söka lyckan som egenföretagare. Men det är Gemeniten på kontoret som sitter inne med den meriterande utbildningen, det kulturella och sociala kapitalet samt ett färdighetspaket av kommunikativa förmågor vilka har tiden för sig. Kort sagt: Framtiden är hennes. Lägger hon manken till kan hon bli Master Of the Universe före yngre medelåldern!

Men det är ehuru inte så hägrande som det låter. Tvärtom! För jag tänker att hon där riskerar närma sig just bilden av den där svulstigt fetrike, kolonialt förtryckande (och fortfarande lika vitskinnade) patronen – den som hon så intensivt skyr att det torde puttra över i Wokepannan av blotta tanken. Nej, det hon eftertraktar är framtoningen av en underdog, såsom den bekväds i dikt, sång eller tv-serie. Som tagit sig upp trots personlig ofärd och kollektivt förtryck, för att i dessa dagar tala å sina mindre lyckade kamraters vägnar. ”A working class hero is something to be”, du vet…

Underdogromantik och folkförakt – på samma gång, i samma skallemeja
Jag spekulerar i om inte Gemeniterna bakat ihop arbetare och bohem till något slags kompositunderdog-ideal. Undermedvetet, om inte annat? Kanske är det därför som en väsentlig del i Gemenitskapet tycks handla om att å ena sidan upprätthålla sin image som en av det enkla folket och samtidigt tydligt distansera sig från folk som beter sig för enkelt och folkligt? För här utgör det riktiga enkla folket, Sär Skrivare eller ej, isåfall något väldigt problematiskt.

De upptar en etikett man gärna vill ha, men plats man i realiteten garanterat INTE vill ha. De utgör en levande påminnelse om att den förmedlade självbilden aldrig kom med nån modersmjölk, utan knåpades ihop av förljuvade skärvor. Samt om att diktens lyriska avbildning av en working class hero månne slår sig rejält mot verkligheten, bacon and all.

Allt det här berövar den åtråvärda identiteten sin underdogromantik, varvid kompositen spricker i sömmarna så det knastrar.

Ja, i varför de små bokstävernas tangentbordörer med sådant eftertryck markerar gentemot de som inte riktigt håller ihop orden är kanske huvudnyckeln? Den där som låter förstå med vilken logik underdogromantik och stundom flagrant folkförakt kan samexistera inom en och samma skallemeja. I förlängningen ger det också ett möjligt svar på frågan som inledningsvis ställdes; om hur det kommer sig att en välkammad satsdel av en välbärgad ordklass trots allt väljer att skriva som en kratta.

Man vill ju så gärna få agera ut den där Personen av Folket, med rätt att skrika Vet Hut! åt en förtryckande kapitalistisk överhet. Men det hade ju fallit sig så mycket naturligare om inte sagda plats redan upptagits av nånannan – någon vars identitet näppeligen skapats av likes, hashtaggar och personligt varumärkesbyggande på sociala medier, utan som bara är det den är. Och man själv, i den mån man sköter sina kort rätt, destinerad att bli just det där man önskar få huta åt.

I dess ställe anammar man ett skriftligt tillkortakommande som i schablonen andas arbetarklass och stiliserar det sedermera för sin framtonings skull. För att verka arbetare av folket. Men inte en riktig arbetare, som på skitigt verkstadsgolv. Och inte folklig, som i potentiellt bonnigt och okultiverat. Utan diktens, sångens och tv-seriens romantiserade Working class hero. Samt för att i signalen låta särskilja ett Vi. Från De Där Andra.

Ja, små sprickor i skriften avslöjar då sannerligen var skorna klämmer.

/Leo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.