Xhaimeran – Substantiv

Då fortsätter vi artikelserien om mitt konstruerade språk Xhaimeran, nu med substantiv.

Tidigare artiklar:
Introduktion – https://xhaimera.wordpress.com/2014/06/24/xhaimeran-introduktion/
Uttal – https://xhaimera.wordpress.com/2014/06/09/uttal-pa-xhaimeran/
Syntax & artiklar – https://xhaimera.wordpress.com/2014/06/28/xhaimeran-syntax-artiklar/

Xhaimeriska substantiv delas in i två deklinationer – regelbundna respektive oregelbundna. Merparten tillhör första deklinationen och böjs, som namnet antyder, regelbundet (vad det innebär anges nedan). Andra deklinationen utgörs av de substantiv som slutar på a eller e. Dessa avviker i böjning avseende numerus, men ej vad gäller species eller kasus.
Som exempel på substantiv ur första deklinationen kan nämnas: Mau (katt), choron (lampa), nahar (natt), fermul (grupp), ymorutal (tillfällighet) & nin (flicka/kvinna).
I andra deklinationen finner vi substantiv såsom: Seia (öga), chalinda (bägare), kuare (uttryckssätt), mora (möte), nea (vatten) & linthre (vägg).

Numerus

Substantivet har tre numerusformer – singular, plural & klassplural.
I singular kvarstår substantivet i sin definitiva grundform (nominativ) oavsett deklination. Suffixet ’en anger plural för substantiv ur första deklinationen, medan ‘n anger motsvarande för andra.

Klassplural används när man talar om alla av en sort; må det vara folkgrupper, växter, djur, företeelser etc. Suffixet ’yn anger klassplural för substantiv ur första deklinationen, ’lyn gör motsvarande för andra.

Mau daor nei sarthax / Katten tvättar sin päls
Singular.

Mau’en daor’en nen sarthax / Katterna tvättar sina pälsar
Denna mening anger att två eller flera katter putsar sina pälsar. Plural.

Mau’yn daor sarthax totem / Katter tvättar alltid pälsen
Här talas om ett beteende som är typiskt för just djuret/sorten katt. Därför klassplural.

Ne rahinda gran’en nam toth atmath’en ramanx, seren braga’lyn nam nuncen rax / De sju människorna springer på två ben, men grävlingar går på fyra
Ett exempel på när/hur respektive pluralform bör användas. Människorna – sju till antalet – står i plural, medan generaliseringen kring grävlingar resulterar i klassplural.

Dram mau verinex, thar’yn ulax / När katten talar lyssnar de vise
X
haimeriskt ordspråk. Här används klassplural för att utmärka en grupp; i detta fall thar’ynkloka personer. Thar (klok, klokt, vis, vist) är egentligen ett adjektiv/adverb, men substantiveras genom klasspluraliseringen.

OBS!
Några substantiv ur första deklinationen, varav de flesta slutar med konsonant i anslutning till u – exempelvis xhenu (sky, himmel), maru (träsk), lahu (minne) – kan pluralböjas på både regelbundet och oregelbundet sätt. Xhenu’en eller xhenu’n går således lika bra vilket som. Däremot behåller de i alla lägen sin regelbundna form av klassplural, dvs ‘yn-ändelse.

Species

Som nämndes i föregående bloggartikel (Syntax & artiklar – https://xhaimera.wordpress.com/2014/06/28/xhaimeran-syntax-artiklar) saknar Xhaimeran obestämd artikel. Bestämd artikel finns däremot och utgörs av konjunktionen ne. Den används dock endast när talaren menar att framhäva efterföljande substantiv såsom något speciellt (”just denna…”) och/eller påvisa motsatsförhållande.

Mau nam gorutha dhovrax
Ovanstånede mening kan antingen betyda: En katt sover på en filt, katten sover på filten, en katt sover på filten, katten sover på en filt, eller rätt och slätt katt sover på filt. För oss svensktalande – vana som vi är vid att artiklar tillrättalägger alla frågetecken – kan detta kännas förvillande och/eller ofullständigt. För en xhaimerier är det emellertid helt i sin ordning. En artikel behövs inte om det inte föreligger ett synnerligt behov.

När uppstår då dessa synnerliga behov? Ja, tidigare har jag ju nämnt motsatsförhållande samt fall där substantivet tillskrivs en särställning av något slag (må det vara hur subjektivt som helst). Ett annat fall där en xhaimerier (kanske) skulle anse att bestämd artikel vore på sin plats är om ett adjektiv/adverb är inblandat. I översättningssammanhang brukar man då ta sig an samtliga substantiv efter artikeln såsom varande i bestämd form. Varför? Jo, se här nedan! Allt hänger ihop…

Nam ne garutha nor mau dhovrax / På den röda mattan sover katten
Adjektivet/adverbet nor (röd/rött) kan tänkas antyda att det just är den röda mattan som avses (i motsats till andra mattor). Därför är det då korrekt att också använda bestämd artikel – ne – i meningen.

Kasus

Substantivet har två kasus: Grundform och genitiv. Grundform täcker in satsdelsfunktionerna nominativ, ackusativ & dativ, vilka sedermera fastställs med hjälp av ordföljd.

Genitiv markeras generellt med suffixet ‘a, men kan även uppstå genom meningskonstruktioner där konjunktionerna an (av, från, utav) & sov (vid, av, hos) figurerar (för exempel se artikeln Syntax & artiklar – https://xhaimera.wordpress.com/2014/06/28/xhaimeran-syntax-artiklar/).

Som nämndes i föregående artikel finns även en de facto-ackusativform. Man kan nämligen tvinga in ett substantiv i direkt objekt-funktion genom att låta prepositionen nama suffixmarkera. I meningen: Katten såg hon först då hon passerat köket, skulle katt – mau– kunna bli till mau’nama i den mån nu talaren/skribenten känner att satsdelsordningen prompt behöver fastställas. Således: Mau’nama lin axhan selandhe dram lin somrand vuraxem.

Komparation

Substantivet kan kompareras, såväl positivt som negativt. De positiva formerna benämns komparativ & superlativ och märks ut med hjälp av suffixen ‘xor, respektive ‘xan. Resultatet blir en värdeförstärkare som anger att substantivet ifråga är/har antingen mer eller mest av de värden det anses behäftat med.

Motsvarande gäller för negativ komparering. Formerna negativ komparativ & negativ superlativ märks ut med prefixen tran’ respektive trah’ och minskar då värdet på substantivet ifråga.

Superlativ & negativ superlativ används mycket sällan. Förklaringen är kulturell och inbegriper xhaimeriernas tabu inför att ljuga. Och påstår man att något är störst/mest (alternativt minst/sämst) så är det lätt att dra på sig omgivningens ogillande. Om man är xhaimerier, vill säga… Således används komparativ/negativ komparativ även i fall där talaren egentligen tänker sig superlativ/negativ superlativ.

Någon direkt motsvarighet till substantivkomparation existerar inte i svenskan. Visst skulle man kunna göra det lätt för sig och exempelvis översätta mau’xor till det adjektiverade (och därmed adjektivkomparerade) kattigare. Men vad säger det egentligen? Alltför lite, vill jag påstå. Istället bör man konsultera sammanhang och idiom.

Ul khal naru gruvdhe an mau’xor uraxdhe / Ljudet som förföljde mig härstammade från en väldig katt/jättekatt
Ul’xor khal naru gruvdhe an mau uraxdhe / Det kraftfulla/jättehöga ljudet som förföljde mig härstammade från en katt
Ovanstående meningar är exempel på hur komparativformen kan agera augmentativ. I första meningen rör det sig om katten, i andra ljudet.

Nar mau’xan sulax. Lin b’athea ton kruxat / Jag har en katt som är bäst. Hon fångar absolut allt
Den här meningen är aningen svåröversatt. Att det just är bäst som avses är långt ifrån självklart. Det kan lika gärna röra sig om att katten är snabbast. Eller rentav mest aggressiv…

Nar tran’krum sulax. Noza exh / Jag har ett mindre stekjärn. Det är litet
Stekjärnet är litet till storleken. Här får det negativa komparativet agera diminutivform.

Nar trah’krum sulax. Sonn dwau malvarim aforeax / Jag har ett helkasst stekjärn. Maten smakar ju fruktansvärt
Här rör det sig däremot om rent avreagerande. I affekt förkunnar talaren att hennes stekjärn är sämst i världen eftersom det gör så att maten smakar illa. I de här fallen kommer till och med en xhaimerier undan med superlativ (eller som i detta fall, negativ superlativ).

Komparerandet av substantiv har i somliga fall resulterat i nya vedertagna ord. Exempel är: tran’putan (hund, ordagr: “sämre varg”), tran’sevarar (mask, “sämre orm”), noronsyf’xor (jordgubbe, “större smultron”) etc. Eftersom de numera anses som fristående ord kan de dessutom kompareras ännu en gång. Noronsyf’xor’xor = stor (och förhoppningsvis välsmakande) jordgubbe.

Övrigt om substantiv

Substantivet saknar grammatiskt genus. Inte desto mindre finns ett antal substantiv som tydligt talar om att det rör sig om hon- eller hankön. Dimmerar (gudinna), dimmer (gud), radar (vandrerska), raden (vandrare) etc.

Och till sist…  Det har varit mycket tal om suffix. I vilken ordning skall de då komma i det fall att de alla behöver användas samtidigt?
Svar: Komparation först, numerus sen och kasus sist. Skräckexempel: Tran’myrrh’en trah’noronsyf’xor’en’a (de sämsta jorgubbarnas sämre färger).

Det var allt. Nästa gång vi möts så blir det över en omgång verb.
/Leo

Annonser

Xhaimeran – Syntax & artiklar

Här är den – första artikeln i den utlovade serien om mitt konstruerade språk, Xhaimeran. Det blir en basal genomgång av språkets struktur som efterhand kommer att följas av mer ingående djupdykningar i dess olika komponenter. Kom ihåg: Alla översättningar är avpassade för svensk ordföljd såvida inte anmärkningen ordagr anges. Då gäller, som synes, ord för ord-översättning.

Syntax

Xhaimeran är överlag ett SOV (subjekt-objekt-verb)-språk. Detta utgångsläge innebär att både huvud- och hjälpverb tenderar att befinna sig i direkt anslutning till meningens (eller meningssatsens) ände. Påfallande undantag från denna regel kan uppstå när:

* Verbets modus är imperativ.
* Ett adjektiv/adverb i adverbläge placeras efter verbet.
* Ett pronomen i uniobjektform placeras efter verbet.
* Konjunktioner, framförallt dru (), figurerar nära meningsänden.

Substantivets satsdelsfunktion är till stor del beroende av ordföljd. I de flesta fall agerar första substantivet subjekt, nästkommande objekt. Indirekta objekt märks ut med hjälp av konjunktionen a (till, för, åt).
När passiva verb uppträder i kombination med prepositionen sov (vid, av, hos) kan satsdelsfunktionen emellertid spegelvändas så att direkt objekt hamnar före subjektet. Detsamma kan gälla om prepositionen nama (upp på, över till) postpositionerats på substantivet.
Pronomen medverkar även de till friare ordföljd tack vare sina subjekt/uniobjekt-former. Ett av dem bör man emellertid se upp med. Nena (denna, detta, den där) kan i somliga fall trigga objektsfunktion hos efterföljande substantiv även om det förekommer tidigt i meningen. Situationen avgör.

Mau nin selanx / (ordagr) Katten flickan ser
Enkelt exempel på SOV. Mau (katten) är subjekt, följt av nin (flickan). Verbet selanx (ser) avslutar.

Selanxen mau ad nin! / (ordagr) Se katten och flickan!
Verbet selanx står i imperativ och får därför börja meningen.

Nar am mau selanx dru ran / Jag ser så ofta på katten
Både dru, som är en konjunktion & ran (ofta), vilket är adjektiv/adverb i adverbläge, kan med fördel gå förbi verbet och avsluta meningen. Självklart skulle det även gå att säga: Nar dru ran am mau selanx.

Strykh sov mau kruaedhe / (ordagr) Råttan av katten fångades
Kruadhe (imperfekt av krux, fånga) föregått av sov, möjliggör att subjekt och objekt kan byta plats i  ordföljden.

Nena strykh mau muyun kruxdhe / Denna råtta fångade katten enkelt
Strykh’nama mau muyun kruxdhe / Råttan fångade katten enkelt
I båda dessa meningar är strykhråttan – objekt. Den första varianten är lurig och vilar på underförstådda premisser. I andra, mer oklara, fall kan ytterligare beskrivning krävas.
Mening nummer två är ett exempel på hur nama postpositionerats på substantivet och därmed tillåtits forma ett slags de facto-akusativkasus. Det är dock högst otroligt att en infödd xhaimerier skulle få för sig att ta till denna lösning i såpass uppenbara meningar. Den ger nämligen en undertext av antingen allvar (tänk: lagtext där inget får missförstås) eller tillrättavisning av någon som anses ha nedsatt kognitiv förmåga och/eller barn.

Lin lanu veram xana athox / Hon känner honom mycket väl
Lanu lin veram xana athox / Honom känner hon mycket väl
Kasus hos meningarnas pronomina – lin (hon) & lanu (honom) styr satsdelsfunktionen. Sagda pronomina kan därför placeras i vilken ordning som helst inom meningen.

Mau na sar veram athox / Min katt känner du väl
Mau na saru athox / Min katt känner dig väl
Sar/saru (du/dig) styr inte bara den egna satsdelsfunktionen, utan påverkar givetvis också densamma för substantivet mau.

Adjektiv och adverb ses i Xhaimeran som en gemensam ordklass (kallad andarinum). Om huruvida ett andarinum beskriver substantivet (och därmed agerar adjektiv) eller verbet (adverb) avgörs genom ordföljd. Grundregeln lyder: Ett adjektiv/adverb agerar adjektiv ifall det följer direkt efter substantivet (eller ett pronomen). Däremot anses det vara adverb ifall det återfinns i anknytning till verbet; påtagligast efter.
MEN! Det finns också en värdemässig koppling de bägge funktionerna emellan. Återkommer till den nedan.

Mau nethen rax / (ordagr) Katten snabb/snabbt går
Är nethen adjektiv eller adverb? Ja, här har vi kopplingen jag nämnde ovan. Det kan nämligen vara både och. En snabb katt anses helt enkelt per definition gå snabbt.

Mau nethen dolxim rax / (ordagr) Katten snabb slött går
Om den snabba katten helt plötsligt börjar dra tassarna efter sig så behövs ett extra adjektiv/adverb för att beskriva situationen. I det här fallet dolxim (slö/slött) och hamnar närmast verbet. Nethen agerar då adjektiv.

Mau rax nethen / Katten går snabbt
Här går det inte att misstolka. Nethen (snabb/snabbt) står efter verbet och ska således hanteras såsom adverb.

I fall där ett substantiv används för att beskriva ett annat (du vet, när man på svenska bör skriva ihop och inte isär) sätts det substantiv som ska beskrivas först, därefter beskrivaren. En apostrof tillkommer.

Narak’ myxh / Bronssvärd (ordagr svärd brons)
Radash’ nusea / Läderbyxa (ordagr byxa läder)

Artiklar

Xhaimeran saknar obestämd artikel. ”Drevin mau exh” betyder således ordagrant ”där katt är”, medan vi på svenska självklart skulle säga ”där är en katt”.
Räkneordet axh (en, ett)? Javisst, men tänk på att det anger antal, inte artikel rent grammatiskt.
Axh mau yma xhovin exh. Velcor nir enendhe / En katt är här nu. Igår var de fem.

Konjunktionen ne utgör bestämd artikel. Mestadels ger den sig tillkänna i form av ett grammatiskt kraftuttryck som anger att det efterföljande substantivet i någon form anses speciellt och/eller för att fastställa ett motsatsförhållande.

Ne arau khal nem samarand ramh na exh / Soffan som finns i entrehallen är min
Den bestämda artikeln talar här om att personen tycker mycket om sin soffa och håller ett öga på den.

Ne arau khal nem samarand ramh na exh, seren ner nem dhovrand mau’a exh / Soffan som finns i entrehallen är min, men den i sovrummet är kattens
Motsatsförhållande. Här existerar bestämd artikel för att särskilja ägandeförhållandena de bägge sofforna emellan.

Xhaimerans genitivartikel är a postpositionerat på substantivet den är tänkt att märka ut.

Seia’a / Ögats
Myrrh seia’a / Ögats färg

Självklart kan genitiv även konstrueras ordföljdsmässigt. Konjunktionerna an (av, från, utav) & sov (vid, av, hos) är behjälpliga i detta sammanhang.

Myrrh an seia’n / (ordagr) Färgen av ögonen
Nena seia sov naru sulax / (ordagr) Detta öga av mig ägs

 

Och med detta avslutas denna inledande artikel om Xhaimeran. Nästa avsnitt: Substantiv – https://xhaimera.wordpress.com/2014/08/25/xhaimeran-substantiv/
/Leo

Xhaimeran – Introduktion

Ni som läst mina böcker – Döden som gav liv respektive Ljudet av mol tystnad – vet att där (i korta fraser) förekommer ett okänt språk. Som ni då också vet kallas det Xhaimeran. Men vad ni kanske däremot inte kände till är att det rör sig om så mycket mer än bara de enstaka ord och meningar ni hittills mött.

Xhaimeran kan både talas och skrivas. Ja, du läste rätt! Och i en serie inlägg ämnar jag framöver presentera språket närmre – först och främst hur det är uppbyggt grammatiskt, men även introducera de idiom och värden som gör Xhaimeran till så mycket mer än bara en samling främmande fraser.

Vad är Xhaimeran och varför?
Xhaimeran är ett konstruerat språk – ett som i mångt och mycket går att likställa med andra som figurerar inom framförallt fantasylitteraturen (Tolkiens alvspråk, exempelvis). Jag tänker dock vara så kaxig och påstå att Xhaimeran är avsevärt mer komplett än flertalet av dem. Ger jag mig på ett projekt så brukar det bli med huvudet före och Xhaimeran är inget undantag.

När jag började sätta ihop språket tänkte jag mig att det skulle bli uttömmande nog att både kunna talas och skrivas utan påtagliga luckor i grammatik och/eller ordförråd. Att lämna det halvfärdigt (eller bara låta det agera prydnad i mina berättelser) var det aldrig tal om. ”Ve ve ve punkt nördjävel punkt com”, som Cassandra i Ljudet av mol tystnad skulle ha uttryckt saken. Och nej, jag är varken lingvist eller ens måttligt utbildad. Envis, däremot…

Varför skapar man då ett språk? Tja, ännu en gång tvingas jag åberopa nörderi. Min fantasi har allt… utom gränser.

Tidigare publicerat
Mina två romaner kan självklart nämnas här. Främst Ljudet av mol tystnad, där språket dyker upp återkommande. En annan bok som faktiskt innehåller en hel del Xhaimeran är Arunima Rosenblads Trollsländans folk (Ordfararen, 2012). Flera av hennes karaktärer har även xhaimeriska namn.

I samband med att Petra Shara Stoor (i Skulls & Bones) färdigställt konstverk har det därtill förekommit en hel del Xhaimeran. Min del har bestått i att förse varje verk med, dels ett namn, men även ett medföljande poem.

Syfte
Syftet med dessa artiklar är att ge generell inblick i Xhaimeran. De vänder sig, kort sagt, till alla. Språknörd eller bara estetiskt intresserad? Det kvittar! Du kommer med stor sannolikhet att finna något av intresse. Just därför: Läsarrespons önskas!!! Tycker du att jag förklarat dåligt eller sitter du med frågor kring ett avsnitt som just presenteras, skicka dem ögonaböj till xhaimera(at)speedmail.se så lovar jag att ta itu med synpunkterna och rätta ut samtliga frågetecken. Nog för att jag inte är mycket till pedagog. Lovar dock att göra mitt bästa för att få till det här begripligast möjligt.

/Leo

Nästa artikel: https://xhaimera.wordpress.com/2014/06/28/xhaimeran-syntax-artiklar/

Uttal på Xhaimeran

Får en hel del frågor om hur allehanda xhaimeriska ord uttalas. Kanske kan den här, högst oproffsiga, lilla genomgången vara till hjälp? Here goes!

 

DH (som i tex dhu (blod)), uttalas likadant som engelskans TH ( they).

 

TH (som i tex thuar (kråka)), uttalas som engelskans TH (therapy).
Det finns emellertid en dryg handfull undantag vid vilka TH-kombinationen uttalas T (som i Text). I thanath (plus alla ord som hör till detta dödsbegrepp, tex thanatharax, athanathax etc) uttalas den första TH-kombinationen enligt undantag och den andra regelbundet.

 

XH (som i tex xhovin (här) & xhizrax (glittra)), uttalas såsom svenskans kött.

 

SH (som i tex shora (tår) & shull (fel)), uttalas precis som ovan.

 

U (som i tex ul (ljud)), uttalas som en blandning av U och O.

 

UU (som i tex suuth (huvud, skalle)), motsvarar svenskans långa U (som i utedass).

 

KH i början/mitten av ett ord, som i tex khellan (far) eller khyrandha (hjärna), uttalas endast K (som i Karl). H:et förblir stumt.

 

KH i slutet av ett ord, som i tex terokh (torn), uttalas på så sätt att h:et nätt och jämt anas.

 

I LH (som i tex mulh (snar, snart) och kuilh (ha överseende med)), förblir h:et stumt.

 

RH (som i rhynn (klo)), resulterar i samma stumma h.

 

Alla R, oavsett om de påbörjar ett ord (som i tex rim (snö)) eller dyker upp i dess mitt (såsom i fallet med terokh) uttalas på tungspetsen.

 

O i början av ett ord, tex olor (djur), uttalas som kort svenskt O (offer).

 

O i mitten av ett ord, tex vomax (ta) uttalas som svenska Å (åra). Ett märkbart undantag från regeln är totem (alltid), där O:et uttalas som i engelskans tow.

 

AE (som i rhynnae (bli klöst)), uttalas likt svenska Ä, men betydligt längre bak i munnen.

 

AA (som i tex draa (utsikt, vy)) uttalas som ett långt svenskt A (som i al). MEN… Gäller det personnamn, tex Meaa eller Ammraa, uttalas emellertid AA som om det vore ett kort svenskt dylikt (asp). Betoningen, kan tilläggas, hamnar också på första vokalen (i namn med flera stavelser är det dock andra vokalen som betonas… oftast).
I sammanhang där genitivmarkering eller suffixbildning orsakar fler än ett A i följd, tex i nea’a (vattnets), uttalas dessa tillsammans som en lätt förlängning av det första, korta A:et.

 

Dubbla KK (som i dakk (rygg) & ayrakkhx (ung. supa ner någon)), uttalas som K med en lätt förlängning.

 

Dubbla (WW som i wwen (nästa)), uttalas som standard-W, fast följt av ett lätt, nästan ohörbart o. Alltså skulle uttalet kunna låta något i stil med: W(o)en.

 

C uttalas i regel som ett k (kniv). Undantag finns det dock gott om; mest utmärkande i gruppen av ord som börjar på CH, tex chalinda (bägare) och chunla (å, bäck). Där är uttalet identiskt med vad som ovan beskrevs för XH & SH. För tex choron (ljus) och alichaem (hög, högt), gäller däremot grundregeln, dvs kniv-k.
En annan undantagsgrupp är ord relaterade till celtirix (vinkla). Här uttalas C:et som s (silke).

 

Sådär! Hoppas man gjort någon klokare på området. Ber dock än en gång om ursäkt för det amatörmässiga beskrivningarna. Den dag jag lärt mig fonetisk skrift återkommer jag med lämplig uppdatering. Lovar!

/Leo