Den kultur man väljer, den får man

Håhåhå…. Nån schlagerprogramledare har tydligen slätat av nationalsången och därtill på utrikiska, varefter kuckelikuet självklart inte låter vänta på sig.

Come on! Vad förväntar ni er? Det är ju inte direkt värsta högkulturprogrammet ni (av någon outgrundlig anledning) satt er att se! Snarare ett fall av ”man får det man väljer”.
Nationalsången är inte det första musikstycke som styckats i schlagerfestivalen. Lär knappast bli det sista heller. Så nu vet ni!

Att ni ska ha någonting att gaffla om är en del av själva programidén. Jag lovar, arrangörerna spelar på er grälsjuka med ungefär samma visshet som deltagarna inte spelar sina instrument. Och om ”fel låt vann” var träta nog för att hålla igång hypen för 20 år sedan, då programmet blott upptog en endaste tv-kväll för mycket, så är det nu tack vare femtioelva utdragna deltävlingar som nya mikrokontroversialiteter måste till.
Så är det! Och mer kommer det att bli.

Ni som nu blev så sjustampandes arga och Tog Avstånd… Jag undrar, blir ni vansinniga av att en lampa tänds när ni trycker på strömbrytaren också?

Orsak och verkan hänger ihop och lär så göra under överskådlig framtid. Och i detta fallet handlar det om att väljer man glättig, massproducerad kultur så blir det också glättig, massproducerad kultur man får.
Kultur av annan dignitet har sitt sätt att locka fram känslor. Konsultera Bach eller Händel ifall du vill bli varse om den saken. Glättig, massproducerad kultur har sin egen variant. Inte sällan av den mer provocerande karaktären, tilläggsvis. Det som fattas i tonerna tas med råge igen på kvällstidningslöpen. Enkelt!

(Ja, det var självklart av högre dignitet jag först ämnade skriva. För att inte verka högdragen och förkräst så blev det dock aldrig så. Men jag tänkte det.)

Kontentan: Du väljer nivån på den kultur du vill förse dig med. Och har du valt schlagerfestivalen, face the muzak!

/Leo

Annonser