Öppna era hjärnor!

”Demokrati är ingen självklarhet. Den har vi fått kämpa oss till. Att inte använda sin röst är att säga: det här betyder ingenting.” Med dessa ord har jag dragit upp mången chips- och Colastinn röstberättigad kötthög ur soffan genom åren. Men den här gången tänker jag annorlunda. Åt envar som inte anser sig ha tid/ork att tänka till före rekommenderar jag följande: Fortsätt med ointresset. Genom hela valdagen. Ta ett chips till!

Nu stundar val. Och som bekant är det ju främst då som vi nuffror i statistiken har möjlighet att påverka, om än så ringa. Var och en av oss har en röst att lägga i urnan. Var och en av dessa har i sin tur betydelse. MEN… Betydelsen sitter inte främst i att rösten läggs. (Jag menar, stoppa papper i ett kuvert kan vem som helst göra, en apa inkluderad.) Utan i att den lagts med mål och mening samt föregåtts av visst tankearbete. Där har vi röstens sanna betydelse. Vi ska ju trots allt leva med, och i, den soppa vi på valdagen kokar oss.

Varför bry sig?
Det kan knappast ha undgått någon av mina läsare att jag bekymras över en del som sker runtom oss. Under senaste mandatperioden har jag kunnat skönja hur ett flertal illavarslande trender gjort sig alldeles för hemmastadda. Några av dem förefaller i nuvarande form och utsträckning kanske inte så värst alarmerande. Men vad de i förlängningen kommer utvecklas till är vad som besvärar mig. För ingenting stannar självmant halvvägs, allt tuffar på mot ändstationen i ytterligheten. Framförallt bildar de gemensamt ett mönster som jag skulle kunna beskriva som rena motgiftet till civilisation.

Jag har sett det torra tjänstemannaskapet ge vika för aktivism. Jag har sett hashtaghysterier söka förekomma laga process, och det alldeles för framgångsrikt. Jag har sett de konsekventa sadla om till vindflöjel. Jag har hört det som sades med full övertygelse så sent som vid gårdagen förkastas i närmast möjliga nu, samt i varje nu därefter. Jag har sett kulturen ringas in och nyttjas för tvivelaktiga ideologiska syften. Jag har sett relativisering i alla upptänkliga former. Jag har sett villkoren för yttrandefrihetens villkorande falla på plats. Jag har sett nonsens och abstraktioner användas för att beskriva verkligheten. Jag har sett masken av välmening falla när den satts under press, och blottat ett fräsande Janusansikte därunder.

Det är det där gäckande ansvaret som liksom aldrig vill hålla jämna steg med läpparnas bekännelser om åtaganden. Det är rättigheterna vilkas förutsättande skyldigheter leker kurragömma i de diffusas tassemarker. Öppna era hjärnor! Det här håller inte!

RELATERAT:
Ytter om friheten
Leksakslandet mitt i verkligheten
Stockholmssyndrom
Baconhöger
Att gå på värdegrund

Det vinglande styret – hur och varför?
Man har hela tiden kunnat ha sina invändningar kring landets styre, men oavsett vad så styrde det varje fall. Nu vinglar det åt alla håll. Alltmedan den förmodade föraren åker släppstyre i godan ro changerar så sakteliga den struktur och långsiktighet ett samhälle tarvar för att fungera – en bastion i taget. Hur blev det såhär?

På den frågan finns många svar. Jag skulle kunna lägga ut orden kring inkompetens, nonchalans, självupptagenhet, tjänandet av fjärran herrar samt en lika nyuppväckt som osund klockarkärlek för ism:er, vilka som bäst borde ha legat inkapslade i burkar av formaldehyd från förra seklet. Men det jag tänker adressera här handlar om dig, mig och oss.

Så enkelt det är svära, knyta näven i fickan och undra vad i helsicke de däringa politrukerna sysslar med. Men man kan också fråga sig: Vad sysslar vi själva med? Vad har vi i väljarkåren för ansvar? Tar vi det? En illa informerad väljarskara gör illa informerade val. I detta gör vi oss i nästa led till enablers åt ännu en packe släppstyreförare. Glöm inte det när du framledes svär åt första sämsta statsråd.

Det gapas yttermera spaltmeter om hur Ansiktsbok, algoritmer, ryssar och allt möjligt försätter demokratin i fara. Så kanske det är. Men kom ihåg att Ansiktsbok bestämmer inte hur DU röstar. Det är yttermera du själv som avgör hur kritiskt du bedömer information utifrån. Samt i vilken mån du lyssnar på dig själv och tänker för egen maskin. Släng inte din röst enligt slentrian, latmask eller mördande reklam. Släng den då hellre inte alls.

Vad göra om nu något ska göras?
Är du torr bakom öronen, medborgarskaplig nog att vara röstberättigad i Sverige samt har en idé om att nyttja sagda berättigande? Fine, då är det tamejfasen dags att bruka allvar om så inte redan gjorts. Rannsaka dig själv. Vill DU att landet ska fungera framöver? Isåfall, hur vill DU att det ska fungera? Inte tidningarna, inte teven, inte Ansiktsbok, inte dina kompisar, utan DU. Det finns ännu en smula tid kvar till att göra det här tankearbetet. Använd den!

Jag skulle föreslå att du läser igenom vad de olika makthavaraspiranterna säger om sig själva. Väg sedermera detta mot vad de gör konkret. Vill du få insikt i vad ett parti har kapacitet att åstadkomma, lyssna mindre på vad de säger sig vilja göra imorgon och betydligt mer på vad de faktiskt gjort under den tid som flytt. Jämför vad de sade och gjorde för fyra-fem år sedan mot vad de säger och gör idag. Hurpass stringent löper tråden? Och löper den i en riktning som passar det DU tänker och vill avseende vårat gemensamma.

Kräv dock inte att ett parti till hundra ska matcha dina önskemål för att ha förtjänat din röst. Ju självständigare du tänker, desto större risk att ingen av dem passar måttsytt i kostymen. Men det kan vara värt att hålla utkik efter om huruvida något av dem under längre tid verkat i en riktning som närmar sig – once more with a feeling – det DU martinishakear i DIN skallemeja. Står sen partiet långsiktigt vid sina ord och mål, eller ändrar de sig så fort de får en hashtag på tvären? Håll utkik! Do the math!

”Jag är inte så intresserad av politik”, kanske du säger? Det må vara sant. Men politikerna råkar vara intresserade av dig… en gång vart fjärde år. Är du smart gör du något genomtänkt av det intresset.

”Du försöker också påverka mig, precis som alla andra”, kanske du också säger? Det har du isåfall helt rätt i. Men inte kring vad du ska rösta på, för det skiter jag i. Däremot att du röstar enligt egna, väl genomtänkta tankar.

Men…

Är du inte beredd att avsätta den gnutta engagemang som behövs för att reda ut var du står samt hur detta står sig gentemot de makthavare vilka söker din röst… Då föreslår jag att du på valdagen stannar hemma. Bädda ner dig i soffan, häv huvet fullt av pizza, glo på Netflux eller annat som skänker din spilltid mening. Men avstå från att lägga det tanklösa i rösturnan. Ty sådan röst vore blott en näve gravmull för den demokrati som några av oss faktiskt har vett att uppskatta.

/Leo

RELATERAT (forts):
När de som glömts bort gör sig påminda
Saknad i samtid
”Inga svenska traditioner på våran…eh, kulturarvslista!”
Klara, färdiga, klarspråk!
Rökridå
Den allvarsamma väderleken